Snön låg kvar på marken när vi vaknade och den riktigt gnistrade i de första solstrålarna. Vi var tidigt ute i backen för att nyttja den lilla snö som kom igår. Man vet ju aldrig om det kommer så mycket mer och det gäller ju att passa på.

Och UnderBarnen tyckte det var jättekul.

I 10 minuter.

Sen klagade Lilla Liten på att det var för kallt, att hans mössa kliade och Stora Liten gnällde att strumporna korvade sig och att snowracern inte gick tillräckligt snabbt.

De ville in. De var nöjda.

Men eftersom jag grävt fram täckbyxor, snöstövlar, och sedan släpat pulka, kickboard och snowracer till backen så kändes det ju som förgjort att vi skulle gå hem efter 10 minuter. Så jag kämpade. La på ett brett leende mot mina missnöjda och väldigt skeptiska barn och försökte få dem att se hur rooooooligt det var med snö. Jag knuffade Stora Liten nerför backen för att han skulle få rätt fart och med djup entusiasm så åkte jag pulka med Lilla Liten. Jag gjorde till och med ljud. Swisch och ouiiiiii.

Tror ni att det fungerade?

Stora Liten välte och hamnade med ansiktet i snön. Lilla Liten tappade vanten och fick snö på handen. 

Om de varit missnöjda innan så var det inget mot vad de var efter mina ansträngningar.

Med avund såg jag på de andra i backen som med glada skratt swischade nerför backen medan jag samtidigt försökte peppa mina väldigt sura barn.

Med en suck så fick jag kapitulera.

De är ju mina barn och jag gillar ju inte vinterlekar av precis samma anledningar som dem. Det är kallt, kläderna känns korviga och snö kan när man minst anar det ta sig in och ge en en smärre chock.

Så efter en promenad till affären (under svåra potester)så gick vi in.

Jag tänkte så smått att vi kunde kanske gå ut en stund efter lunch för att få lite mer sol på oss men när jag föreslog detta så spärrades Lilla Litens ögon upp i skräck och han skrek rakt ut

- neeeej mamma, inte ut. Inte gå ut mer nu!

Tur för mina barn att vi aldrig fick den ljusa idén att sätta dem på Ur och Skur-dagis.

 

Istället så fick ungarna ta sig ett riktigt bubbligt bad och jag förgyllde det dessutom lite med att blåsa såpbubblor. Tänk att en sådan enkel sak kan vara så roligt. Ungarna tävlade i att smälla flest och sedan att fånga dem och få dem att "leva" så länge som möjligt. Det var en härlig stund med mycket skratt som verkligen vägde upp mot den kalla backen.

 

Efteråt så kröp vi ihop framför några avsnitt av Saltkråkan som Stora Liten valde.

Egentligen så gillar inte han Saltkråkan särskilt mycket men han vet att jag älskar den serien. Och när han vill göra mig lite extra glad så sätter han på den istället för något han vill se. Och sen sitter han förväntansfullt och iakttar mig för att få se min reaktion när jag inser att det är Saltkråkan som kommit på. Det är så fint att jag känner mig alldeles varm varje gång det händer. 

 

Mellandagarna kräver av de flesta av oss mycket fantasi för att få julmaten att gå åt utan att det känns tråkigt och som repris på julbordet. För även om man på julafton och på juldagen riktigt njuter av skinka med jansson och lax med hovmästarsås så tar det endast någon dag för smakerna att börja kännas fadda och bleka.

Pytt i panna är väl en given rätt men sen då?

Ofta så har man både skinka, lax och annat kvar som liksom aldrig verkar sina. Och det känns ju helt fel att slänga mat även om den känns lite förlegad och trist.

För er som kliar er i huvudet och inte kommer längre än till just pytt i panna så kommer 3 andra bra tips på hur ni sakta men säkert kan få kylskåpet att bli tömt på julbordets rester.

 

Stora salladsblad t.ex roman eller isberg

Färskost 

Kallskuret (på bilden rökt renstek)

Inlagd kronärtskocka

Soltorkad tomater

 

Bre färskosten på ena halvan av salladsbladen

och lägg det kallskurna ovanpå.

Hacka upp kronärtskockan och tomaterna i små bitar och strö till sist över.

Ät direkt som enkel lunch.