Han har varit exalterad i veckor och frågat och undrar hur lång tid det är kvar och mitt svar har alltid fått honom att sucka och stöna och säga  att det är som hundra miljooooner år kvar.

Men nu är det bara några timmar kvar.

Maken jobbar så klart... (inte aaaalls bitter över han fantastiska jobbtider...) och därför har vi fått dela upp firandet lite. Det stora firandet går av stapeln på lördag med både uppvaktning traditionsenligt på morgonen men även med kalas för släkt och vänner på eftermiddagen.

 

Men det är klart att han måste få bli firad på sin riktiga födelsedag med. Även om man nu måste traska iväg till skola och jobb så ska det kännas att det är ens födelsedag.

Så imorgon så ska jag och UnderBarnen fira lite på morgonen med några paket och en liten tårta. Och jag har dessutom tagit ledigt hela dagen för att vara med det stora födelsedagsbarnet i skolan. En gammal arbetskamrat burkade alltid göra så och jag tyckte det var en väldigt fin och mysig idé.

Och för att slippa gå upp i vargtimmarna och stöka på så har jag redan förberett för firandet. Väldigt skönt må jag säga.

När jag var liten så brukade familjen komma sjungandes med en liten bricka med ljus, något gott att dricka och något litet att smaska på. Paketen och tårta väntade sedan upp vid köksbordet och det var en väldigt härlig känsla att komma ut i köket där alla överraskningar väntade. Jag vet att många får paket vid sängen och tycker att det ärminst lika mysigt . Men jag har liksom fastnat vid den där känslan att få komma upp till ett uppdukat kök så jag har tagit fasta vid den här traditionen.

Nu tänker några. men hallå maken då?! Vad har hans barndomstraditioner tagit vägen och vad är den där Fru Marmelad för tyrann som bara kör sitt race?!

Men till mitt försvar så kan jag meddela att maken faktiskt inte ens minns att han någonsin fyllt år utan hans barndom är som ett enda långt minne av bus och utelekar. Detaljerna har han som inte riktigt lagt på minnet. (likadant nämligen om man frågar om jul, skolavslutning och andra högtidsdagar..)

Så det där med traditioner och "så här gjorde vi" verkar inte vara det viktigaste för honom. Och då är det liksom fritt fram för mig att köra mitt race kan jag tycka...

 

Hur som helst, tillbaka till den lilla brickan. När maken sist fyllde år så hade jag köpt väldigt exklusiva praliner från Öland som kostade 14kr styck. Ljuvligt goda. De lågt vackert paketerade i en liten ask med snöre runt. Asken låg på brickan som vi tog med oss ner när vi "väckte" maken med skönsång.

 

Och detta har liksom fastnat hos Stora Liten. Han har vid flera tillfällen påpekat att även han vill ha en sådan där ask med praliner när han fyller år.