Fru Marmelads Julkalender. Lucka 19. Ninjagotårta
Det kom en orolig fråga från en läsare om något hänt eftersom jag inte bloggade igår.
Jag kan konstatera att om jag blev kidnappad eller låg skadad så skulle det inte ta så lång tid innan någon vänlig själ skulle slå larm. Härligt säger jag! (skulle gärna få tjuvlyssna på det polissamtalet där man efterlyser Fru marmelad för att hon har inte bloggat på några dagar....) Blir glad att min lilla blogg uppenbart har en plats i några människors liv. Känns väldigt fint.
Jag kan lugna er alla att jag mår bra, inget har hänt mer än att vi hade ett fantastiskt trevligt kalas igår. Det drog ut på tiden (för vi hade det så trevligt) och när sista gästen gått så fullkomligt rann jag ut i sängen som en liten pöl.
Jag kände mig ungefär som Kalle Anka i slutet av sketchen med fågeln (ni vet som går på julafton) när han spelar på läpparna och sedan blir lika knäpp som fågeln.
Och risken finns att ett inlägg i detta skick skulle föranleda till än mer oro än ett missat inlägg.
Men eftersom detta för tillfället är en kalender och det ju faktiskt inte går att hoppa över en lucka så bjuds ni därför på gårdagens inlägg idag istället.
Dagen spenderades att först fixa mysfrukost för Stora Liten på morgonen för att sedan växla mellan att städa, fixa mat, tårtan (japp det blev en tårta, bild kommer längre ner..) och att ha långa diskussioner med Stora liten kring varför det inte var så lämpligt att riva upp det stora legopaketet med ninjagodraken med typ tusen delar innan gästerna skulle komma.
Han förstod inte alls mina argument och tyckte att jag var den dummaste mamman i världen. Och ibland så vill man liksom kasta de förnuftiga argumenten och bara säga ja. För självklart så förstod jag att han ville få riva upp paketet och kasta sig in i byggandet. Denna drake har han längtat och längtat och längtat efter och när han äntligen har den i sin hand så kommer snusförnuftiga mamma och stoppar upp drömmen.
När det började skymma utanför så började gästerna så smått att anlända. Stora som små, vänner som familj så knackade de på dörren. Stora Liten var minst sagt exalterad och for runt som en vante.
Det är just blandningen av folk som gör dessa kalas så fina. Att få dela firandet med både familj och vänner känns väldigt lyxigt och priviligerat på något sätt. För jag känner mig så lyckligt lottad att ha både familj och vänner som är så engagerade i mitt liv och i mina barn.
Vi har haft dessa kalas för barnen sedan Stora Liten fyllde ett och de följer alltid samma mönster. Vi startar alltid med lite mat innan vi kastar oss över tårta, kakor och andra sockerbomber. Och jag brukar lägga lite krut på att få till goda smårätter så att både barn och vuxna blir nöjda. Och jag tyckte nog att jag lyckades igår, om jag får vara lite fräck och säga det själv. På bordet så stoltserade dessutom den fina ljusstaken som jag och Stora Liten pysslat ihop för några veckor sedan. Och passande nog (men dock helt utan tanke) så hade ljusstaken precis 6 ljus. Jag hade även ställt fram hans fina burkljus som de gjort på dagis och skola varje år för den årliga ljusfestivalen i centrum.
Detta bjöds gästerna på:
-Kycklingklubba med barbequesmak
- Stensåkras prinskorv i korvbrödshalvor med hemmagjord senap
-hemmagjord coleslaw
-Minipizzor med tomatsås och prästost i julformat
-Ceasarsallad med paprika och krutonger
Uppsluppen stämning, samtal om vad som hänt sedan sist och barn som tjoade och tjimmade. Lilla Liten passade på att busa med både sin morbror och sin farbror och Stora Liten hakade beundrande på de två stora killarna, 10 och 12 år gamla.
Dessa ungar har jag följt i 9 år och det är från deras mamma jag har snott detta kalas-koncept. Det var på ett just sådant här kalas som jag träffade den här fina familjen första gången när jag hängde med min dåvarande pojkvän för att träffa några av hans bästa vänner och fira äldste sonens 3-årsdag.
Trots att just den relationen är över sedan många år så har jag haft fortsatt kontakt med dessa vänner. För väldigt snabbt så letade de nämligen sig in i mitt hjärta och där har de blivit kvar. Och varje år så är de självskrivna gäster på barnen kalas.
Och nu är nog ni alla nyfikna hur det gick med tårtan. Den där ninjagotårtan som jag lovat Stora Liten att fixa. Och jag kände ansvaret vilade tungt på mina axlar när jag kavlade upp ärmarna och körde igång. Det som var tråkigt med den här tårtan var att den inte riktigt gick att göra ihop med barnen. Annars så brukar det vara lite vår grej att göra det ihop. Men för att det faktiskt skulle likna nåt som kunde sammankopplas med Ninjago så fick jag köra solo.
Stora Liten var nöjd och då är jag nöjd jag med.
Så tadaaaa:
Förutom denna magnifika tårta så hade jag även fixat en ljuvlig chokladtårta ala LCHF-style. Receptet har jag lånat från bloggen Lesscarbs.se men ändrat lite i smakerna.
För er som gillar choklad så kan jag verkligen verkligen rekommendera den som efterrätt.
Mintchokladkaka ala LCHF
200 g mörk choklad
4 ägg
150 gram smör
1,5 dl mandelmjöl
1 dl sötning (jag använder ICA sötströ)
1 tsk bakpulver
1/2 tsk pepparmyntsolja
Vispa ägg och sötning pösigt.
Smält choklad och smör i vattenbad
och vänd försiktigt ner i äggsmeten.
Blanda ner mandelmjöl, bakpulver och pepparmyntsoljan.
Smörj en springform med smör och bröa med mandelmjöl.
Grädda i 7 minuter i 175grader i ugnen.
Låt dig inte luras av att den ser ofärdig ut för den stelnar när den svalnar.
Ställ den kallt i några timmar (gärna över natten) och servera med grädde.
Min svärmor som är en bakar-gudinna bidrog med fantastiska bullar och kärleksmums och tillsammans med tårtorna och pepparkakor med brieost och marmelad så blev det en riktigt god avslutning på ett fint kalas.
Och med detta så avslutar jag gårdagens inlägg och ska nu istället ta mig an ett favorit-pojekt, nämligen att klä granen.
Vi ses om några timmar!
/ Fru Marmelad
