Fru Marmelads Julkalender. Lucka 21. Julefrid och köttbullar
Den 21 december är Tomasdagen och detta är dagen då julefriden ska ringas in.
Men hos oss var det istället tjata hål i huvudet på mamma-dagen. i kombination med inte lyssna på ett ord som sägs...Ja, idag har det varit tufft för Supermamman. Ni vet någonstans där i mitten av filmen när det ser ut som superhjälten håller på att misslyckas och alla tvivlar och misstror och pekar finger. Precis där har jag varit idag.
Stora Liten har växlat mellan olika saker han vill göra (öppna trollerilådan, göra pannkakor, bygga lego) och förvandlats till minitonåring när det inte hänt direkt. Stora gester och fantasifullt språkbruk som resulterat i arg Supermamma som i sin tur resulterat i ännu mer tonårngsbeteende från en frustrerad 6åring. Lilla Liten har istället tjatat om allt ätbart ni kan tänka er. Och när han inte kunde få (godis, läsk, glass, munk med rosa glasyr) så började han gråta krokodiltårar eller fullkomligt gallskrika. Ingen av oss har haft det särsklit lätt idag. Och jag har inte känt mig som en Supermamma precis.
Dessutom behövde jag åka till centrum i ett ärende och den omysiga stämningen mellan Supermamma och Underbarn tog tyvärr inte slut hemma. Den bytte bara scen. Nu med publik.
I centrum var naturligtvis ett myller med folk, så här några dagar innan jul. Det var väldigt svårt att ta sig fram. Jag hade tagit med vagnen för jag misstänkte att barnen skulle bli trötta och kanske till och med Lilla Liten skulle somna.
Hahahaaaa, det gjorde han ju såklart inte. Nä han var alldeles för upptagen att reta och bli retad med och av sin bror. Stora Liten tog lite pauser i retningen med att sysselsätta sig med att pilla på allt. På allt. På knappar, på saker i bokhandeln, i mataffären och vid ståndet som de ställt upp med julgodis och mat. Där lyckades han dessutom pilla upp en ask med en marsipangris som åkte ut på golvet. Den trötta och sura Supermamman som 58 gånger redan sagt att de skulle låta bli att reta varandra, att de inte skulle pilla blev inte gladare av detta. Glad blev inte heller ståndägaren av dessa illbattingar och deras väldigt odisciplinerade mamma. Jag fick ju betala för grisen så klart. Och jag fick räkna till 10 för att inte förvandlas till typ Hulken.
Men så tittade jag ner på Stora Liten och såg en väldigt ångerfull liten pojke. Han hade ju bara varit nyfiken och hade intre räknat med att grisen skulle rymma.
I hans bruna ögon fanns allt som behövdes för att jag skulle samla ihop mig.
Så vi bestämde att börja om.
Ibland funkar det, ibland inte. Men tack och looooov så funkade det idag. Inget mer retande, pillande och ingen mer sur Supermamma. Och trots att vi var mitt i julstressens mecka så infann sig Julfriden.
Visst är det härligt när man kan vända katastrof till något fint. Och visst är det härligt att man faktiskt inte kan eller behöver vara perfekt hela tiden, varken som Supermamma eller som UnderBarn. Det kan bli väldigt bra till slut ändå.
Väl hemma så gick jag lite crazy i julpyntandet som ni säkert förstod att jag skulle. Så nu är det pyntat lite här och var. Till och med på toaletten...
Jag har i flera år varit ute efter en riktigt fin och stor Nötknäppare. Och då menar jag inte en sådan som man knäpper nötter med utan figuren från sagan. Jag har sett dem både i USA och i London men jag har aldrig haft plats i min väska (för det brukar bli fullt ganska snabbt).
Men nu i höstas så hade jag bestämt mig att jag absoluuuuut skulle ha med mig en nötknäppare hem från London även om det nu var ca 3 månader kvar till jul
. Det finns en helt underbar affär i Covent garden som säljer gamla leksaker. Den här lilla affären har funnits i minst 20 år och jag brukar alltid gå in där bara för att beundra de fina sakerna. Och även denna gång så gick jag dit.
Och där var den. Min nötknäppare!.
Och jag har längtat efter att få ställa fram den ända sedan jag kom hem från London. Detta är så typiskt mig. Jag kärar ner mig i saker och kan hysteriskt längta efter att få köpa och använda något som jag fallit för.
Så det var med andakt som jag placerade min nya och vackra figur.
Och när den vackra nötknäpparen tillsammans med tomtar, bockar, ljusstakar och annat juligt intagit sina platser så var det dags för en av de viktigaste delarna av julbordet att skapas.
Köttbullarna.
Jo jag vet vad ni tänker, att köttbullarna är för barnen och för oss andra bara är utfyllnad. Fel fel fel.
Riktigt goda köttbullar, saftiga smakrika och perfekt stekta, är en av de viktigaste byggstenarna i ett riktigt bra julbord. Men ofta får man ju torra och smaklösa bollar som gjort att den där föreställningen om att köttbullarna är just bara utfyllnad.
Jag kan dock gladeligen säga att årets köttbullar aldrig kommer att räknas som utfyllnad. Testpatrullen här hemma var mäkta imponerade. Både Stora Liten och Maken uttryckte varsitt WOW!.
Köttbullar
800g köttfärs
1 dl ströbröd
3 msk kalvfond
0,5 dl vatten
1 dl rödvin
1 ägg
1 lök
2 vitlöksklyftor
2 krm malen svartpeppar
1 tsk torkad rosmarin
Blanda ströbröd, vatten, fond och rödvin och låt svälla.
Hacka under tiden löken och vitlöken väldigt fint.
Blanda ihop köttfärs, ströbrödsblandning, ägg, lök och vitlök och kryddor.
Tänk på att inte överröra då smeten kan bli lite trådig och trist.
Låt gärna smeten få stå i kylen någon timme så hinner smakerna sätta sig
Rulla ihop till små runda bollar och stek på medelvärme.
Tänk på att inte ha för många köttbullar i pannan på samma gång
då de dels inte blir lika fint stekta men även att det blir svårare att vända på dem.
Japp det var allt för idag. Nu ska jag njuta av Julefriden...
ha det gott./Fru Marmelad
