Vilken mörk dag det har varit.

Himlen har varit som en mörkgrå lerklump och regnet har strilat ner hela dagen. Många säger att det är svårt att förstå att det snart är 2.advent. Men är det verkligen det? Är inte detta typiskt decemberväder. Jo jag vet att alla helst vill ha snö men det betyder ju inte att det oftast är snö denna period. Fastän inget talar för det så  hoppas jag ändå verkligen på snö till julafton. 

Jag vet inte om ni som bor i Stockholm minns det men förra julafton, runt kl 19.00 så började snön falla. Och i vårt julfirande så blev det något magiskt över det hela för snön började falla precis som jultomten kom vandrande mot vår dörr. Kan ni tänka er så fantastiskt juligt. Jag börjar nästan rysa när jag tänker på det..Lite filmiskt på nåt sätt. 

Och hoppet lever även för detta år. 

 

Denna helgen blev inte alls som jag planerat. Jag skulle åkt söderöver för att träffa mitt nya gudbarn, bara några veckor gammal. Jag har längtat i alla dessa veckor. Naturligtvis efter att få träffa det lilla knytet men även att få träffa de nyblivna föräldrarna. Att få följa nära vänner i deras föräldraskap är något väldigt speciellt och jag har längtat i år efter detta. 

Men som ni ha förstått så blev det inte så. Vädret har gjort att alla tåg söderöver är inställda och det var bara att inse sig besegrad. 

Och ja jag är väldigt ledsen och väldigt besviken.

Och jag kommer att tillåta mig att vara besviken ett tag.

Jag har så svårt med överpositiva männsiskor som aldrig tillåter sig själva eller någon annan att få vara riktigt besviken. Jag tror ni vet vad jag menar. Det är från sådana människor som ordpråk som "det är alltid mörkast innan gryningen" och "en sjumilavandring börjar alltid med ett steg" kommer. Och finns det något mer vidrigt än att få ett sådant ordspråk kastat i ansiktet på en när man just fått ett dåligt besked.

Missförstå mig rätt, jag tycker det är helt rätt att vända något svårt till något bra men jag tror att det är viktigt att låta sig sörja, att riktigt känna ledsamhet innan man på riktigt kan vända. 

 

Men att få komma hem till maken och UnderBarnen var väldigt fint och trösterikt. Jag kände en sentimental tacksamhet över att kunna göra det och när både Stora och Lilla Liten med tunga andetag somnade bredvid mig så kände jag hur kraften som jag förlorade på centralstationen kom lite åter.

Jag hittade förresten en väldigt söt servetthållare från Pluto på stan idag som påminnde mig lite om vad Julen egentligen handlar om. Och för er som nu just inte tror så kan man ändå insupa julens budskap om frid och kärlek.

Jag tror inte på tomten men kan ändå känna julens magi när snön börjar falla i samma ögonblick som han kommer.

 

 Till min stora besvikelse så har Indiska slutat med sin juldoftolja Cosy Christmas som köpt under flera år och som hjälpt mig att komma i julstämning. Så nu under flera dagar så har jag desperat letat med ljus och lykta efter en ersättare. Jag har doft-testat massa oljor men ingen har varit helt rätt. Oljan som jag är ute efter ska liksom dofta kryddigt utan att lukta te eller syntetiskt. 

Och idag äntligen så hittade jag den på en riktig prylaffär, långt inne i ett hörn.

Och nu ska ni få ett så enkelt tips hur man får julkänsla utan att ens behöva göra nästan något. Du behöver inte pynta, baka eller göra blomsterarrangmang. Det du behöver är en olja med en doft som du förknippar med jul. Apelsin, kanel eller pepparkaka, välj själv. De brukar finnas på hälsokoster och finns även att köpa på nätet (men då kan du ju inte provdofta)

Droppa sedan lite inne på pappersrullen på din hushållsrulle eller toalettrulle. Låt droppen rinna lite in mot mitten. Voila. Varje gång du tar ett nytt ark så sprids juldoften i ditt badrum eller i ditt kök. Så genialskt enkelt!