Idag så har jag haft rejält med huvudvärk och jag gillar verkligen inte det. För mig är huvudvärk det ultimata tecknet att jag inte mår hundra. Och att inte må hundra i december är som att vara dunderförkyld i juli. Jag känner mig begränsad och som om jag går miste om några av årets bästa dagar. 

Jag vet att jag satsat mycket energi på resan och att den inte blev av har lämnat mig urladdad. Och snart så kommer jag att se det fina i att ha vänner som betyder så mycket att saknaden efter dem påverkar en så mycket som detta. Men inte igår och inte idag.

 

Men är det något som är fint så är det en liten informerell tradition som Stora Liten och jag har. Ända sedan han var riktigt liten så har han haft ett öga för detaljer, han ser saker som ingen eller i alla fall väldigt få ser. Och han har dessutom alltid älskat saker med hjärtform. Och under årens lopp så har han hittat små saker, som klisterlappar, pärlor, stenar, snäckor och löv i form av hjärtan. Han har plockat upp dessa små hjärtan och alltid velat ge dem till mig. Spelar ingen roll om jag varit där precis då. Han har i många fall sparat sakerna i sin lilla ficka för att ge dem till sin Supermamma. Idag hittade han en metallknapp på golvet på en affär (troligtvis från en barnjacka) som hade ett hjärta inpräglat i sig. Och det fick jag av honom. 

Jo jag vet vad många av er tänker, att jag borde ta det ur honom att plocka upp saker från affärsgolv. Att det är lite icky.

Men det kan jag inte.

Jag hoppas att han får ha kvar den förmågan länge, förmågan att se det vackra i den lilla knappen, lövet eller vad det nu än må vara. Och förmågan att vilja dela med sig av det han hittar.

 

Och för att inte göra det för sentimentalt så kan jag berätta att jag gjort bort mig igen. Japp.

Idag så var kidsen och maken och badade och jag passade då på att gå och shoppa lite i ett centrum söder om stan. Centrumet sjöd av liv som centrum har en tendens att göra så här dagarna innan jul. Jag var inne i en klädesaffär och hittade en blågrittrig klänning som jag fick en våldsam lust att pröva. Jag stolpade iväg till provrummen och efter en stunds väntan så släpptes jag in i en liten hytt.

Klänningen var dock inget att ha och jag drog av den i ett huj och hängde av den upp på galgen igen. Eftersom jag var väldigt trött så passade jag på att sätta mig ner en stund på den lilla pallen och lutade mig mot kubväggen. Och då kände jag hur väggen gav vika som om den hade varit en dörr på en saloon i vilda västern och både jag och vägg ramlade in mot hytten bredvid. Inifrån grannens hytt hördes ett först förvånat skrik för att tonen sedan byttes ut mot ett ilsket vrål. Någon därinne var inte glad och denna någon verkade tro att lilla jag gjort det med flit. Jag rusade med blixtreflexer upp från pallen och försöker förmedla till hytten bredvid att det inte var meningen att anfalla med väggar samtidgt som jag krängde på mig mina kläder (för ja jag  hade natuuuurligtvis satt mig ner utan att ha satt på mig kläderna

Och där någonstans så kom personal rusandes. Och nu tror ni att de förvånade och förfärade undrade vad som hänt och dessutom försäkrade att det aldrig hänt att väggarna gett vika.

Nä. De tittade på varandra och den ena unga tjejen sa lite slött

-men åh, inte igen...

Mannen i hytten bredvid blev iallafall varse om att jag inte med illvilja försökt komma in i hans hytt och på något sätt så hamnade vi ett samförstånd, så där som det blir nör man drabbas av samma sak.

 

Och när vi nu lättat upp stämningen lite så kommer dagens julmysstips. Jag har nämligen knåpat ihop lite enkla vaser med hjälp av glasburkar, små tårtpapper och fina bokmärken.

Svårare än så här behöver det inte bli.

Sätt fina snittblommor eller kvistar av granris i. Placera runt i huset där ni tycker att det behövs en liten julblomma.