SNÖ!!!!

Äntligen så kom den. Snön.
Strax efter kl 18 på kvällen så började den sakta signa ner och vilket tumult det blev här hemma. Man skulle kunna tro att vi bott i Australien hela våra liv och aldrig sett snö tidigare. Glädjerop följt av snabb påklädning för att sedan rusa ut i vintermörkret och njuta av det vita puder som föll från himlen. Vi tog en promenad i området och jag ska ärligt säga att jag kände mig djupt lycklig. Jag som inte ens gillar snö men mitt hjärta gjorde idag ett uppenbart undantag.
UnderBarnen sprang nerför backen, även de i äkta lyckorus och vi skrapade ihop lite snö från marken precis så att det räckte till några snöbollar.
Snön faller faktiskt fortfarande därute och jag hoppas att det kommer nog för att kunna ta sig en tur i backen imorgon. Och att den får ligga så länge...


Dagen har i övrigt fördrivits i stillhetens tecken för min del. Det blir ju liksom så efter en stor festlighet. Jag har dessutom haft lite feber idag och därför varit lite avslagen. Tyvärr så verkade UnderBarnen varken känna av att vi hade Julafton nr 2 igår eller någon vidare känsla för sin mors tillstånd. De har nämligen varit som två yrväder idag och det har liksom känts som vi har dansat i otakt hela dagen.
Stora Liten är verkligen i 6-års åldern och vi börjar bli varse varför den kallas för Lilla tonåren. Upp och ner och ner och upp i humöret. Ena stunden oerhört förnuftig och resonerade för att i nästa bli helt crazy över ett nej eller en motgång.
Jag skulle ljuga om jag inte skulle erkänna att det är utmattande emellanåt med dessa ständiga oförutsägbara vändningar med ilska, förvivlan och utbrott men samtidigt så är detta en så fantastisk period och stormarna är ju en viktigt del i den. På mina bra dagar så kan jag se detta och, på mindre bra dagar så är det inte riktigt lika tydligt.
Och ur ett ego-perspektiv så är det ju väldigt nyttigt och utvecklande för egen del att tampas med sig själv och sina egna reaktioner. Tufft men väldigt nyttigt.
Nu är ju jul-julen slut och mitt undantag från LCHF är därför slut. Jag har ju under december och framför allt de senaste 3 dagarna gjort medvetna avsteg från min vanliga kost och ätit sådant som knappast ryms inom LCHF som kola, knäck, lakritsbilar, glögg och janssons frestelse. Och även om dessa avsteg varit ljuvligt goda så är det skönt att återgå till det normala.
Jag äter ju LCHF främst för att undvika min plågsamma migrän (ja huvdvärk över huvudtaget) och för att minska den besvärande ryggvärken. Och under dessa dagar så har jag inte mått hundra precis så det ska bli skönt att återställa ordningen så fort som möjligt. Även om det är vemodigt för att detta markerar att julen är slut för den här gången.
Kidsen har ju fått flera roliga presenter nu i jul, bland annat lite spel och pysselsaker. Av sin morbror så fick de bland annat paket med pärlor och pärlplattor. Och det har jag och Stora Liten pysslat lite med idag. Och övat på tålamod på varsitt håll. Men till slut så kom vi över mållinjen och hade tillsammans samarbetat ihop denna skapelse:

Ha en riktigt fin kväll.
Jag tänkte sätta mig med en kopp te och njuta av snöfallet en stund innan det är dags att låta mina bruna ögon slockna.
Kram från Fu Marmelad