Idag har det varit svårt. Trots helt otroligt strålande väder så vaknade jag ändå inte till. Och då hade jag ändå go'kaffe att bälja i mig direkt på morgon (ja kan inte kalla det något annat än att just bälja...för dricka är för svagt verb för denna morgonen). 

Sen lyckades jag dessutom göra bort mig redan på väg till jobbet och det satte liksom tonen för hela dagen. Jag hade som vanligt en påse med dagens lunch. Jag tycker HM's mellanpåse med robusta röda plasthandtag är väldigt bra (brukar få den när jag köper strumpbyxor vilket ju händer titt som tätt) så hittar jag en sån brukar jag packa ner  maten i den. Och en sån blev det idag.

På tåget var det helt packat med folk och jag hade dessutom hamnat i en vagn full av fnittriga ungdomar i högstadie/tidig gymnasieålder. Stämningen bland de unga var stojjig och förstärktes av att 2 av killarna bestämde sig för att tok-kittla en av de väldigt fnittriga tjejerna som mellan fnittret dessutom gav ifrån sig höga skrattande skrik samtidigt som hon viftade med armarna.

Var tror ni att jag satt? I den andra delen av vagnen och betraktade detta på avstånd?

Nämen självklart inte.

Jag satt precis där den viftande skrikbruden stod och fick ducka en aning för att inte få en armbåge i huvudet. Åh vad jag fick kämpa med min inre tant för att inte utbrista något i stil med att de borde veta hut. Och detta bidrog naturligtvis till vad som hände härnäst. Så fort tåget slirade in på min station så klämde jag mig genom mittgången med väska och matkasse för att sedan med en ljuv suck av frihet kasta mig ut ur tåget. Jag hade precis hunnit i höjd med spårövergången när jag hörde någon bakom mig som skrek. Det tog ytterligare någon sekund innan jag insåg att skriket var riktat till mig. 

-hallååååååå du har tagit min mat!!!

Bakom  mig kom en man, några år äldre än mig springande med en kasse i handen. En mellanpåse från HM med röda robusta plasthandtag.

En exakt likadan som jag själv hade i handen.

Bara att i min påse låg inte min blå matlåda med genomskinligt plastlock som jag packat tidigare utan där i låg en metalldosa i retromodell och en creme fraicheburk fylld med någon sallad. Paniken letade sig genom kroppen bara för att nå det bankade hjärtat. Fy vad pinsamt. En falllucka eller osynlighetsmantel hade suttit fint. Men eftersom mitt liv inte utspelade sig i en Harry Potter-film så fick jag nöja mig med att be om ursäkt.

-Oj jag måste tagit fel sa jag med illande rött ansikte och forcerad röst till mannnen som nästan ryckte sin matkasse ur min hand.

-Förlåt, alltså jag vet inte...jag blev stressad av allt ljud och ungdomarna... stammade jag liksom fram.

-jajaaaa sa han och gjorde sats på att springa tillbaka för att hinna med sitt tåg bara för att se tågdörrarna stängas. Han utbrast ett Faaaan och tittade surt på mig.

Och jag tittade tillbaka och försökte lägga på det mest ursäktande ansikte jag kunde uppbringa. Troligtvis såg jag helt crazy ut. Crazy och röd.

Dock så funkade det för han mjuknade lite och sa att

-äh, tur det går fler tåg. Och sen tillade han med en litet leende att -nu har man ju nåt att berätta för gubbarna på kontoret.

Så ännu en gång har man då lyckats bli någons roliga histora...

 

Så ni förstår att med sådan start på dagen så var det svårt att få allt fungera optimalt. Framåt eftermiddagen så var jag faktiskt vimmelkantig och kände mig svimfärdigt.

Tills jag steg in innanför dörrarna hemma och möttes av ett helt nystädat hem. Det glänste och doftade på det där alldeles härliga sättet som bara ett nystädat hus kan göra. Dessutom så hördes tvättmaskinen gå på högvarv. Det var nästan som om maken känt på sig att Fru Marmelad snott matlådor och nästan svimmat och behövde få någon riktigt hard core-pepp. Oavsett om han utvecklat avancerad telepati (ohhh I would like that) eller bara kände för att tokstäda så funkade det perfekt för energin kom som ett brev på posten. Tackar för det! 

 

Och för er som inte visste det så är det Chokladens dag idag. Och detta är väl en dag jag tycker är värd att uppmärksamma till skillnad från Miniatyrrävens dag ( vad exakt är en miniatyrräv???)  som är imorgon. Och detta fick sålunda naturligtvis bli dagens pepp. För choklad är väl ändå en erkänd metod att lyfta sig själv. Och naturligtvis så fick  både make och UnderBarn vara med och fira denna viktiga dag.