30 dagar har november. Dag 14. Vänner och pepparkakor
Jag vet inte varför men vatten är det som lugnar mig. Jag känner att just nu är en turbulent period med mycket som händer, både i världen och i mitt eget liv. Det är flyktingströmmar, terrordåd, massa på jobbet och flera nära och kära som går igenom kriser. Och när jag har sådana här perioder så duschar jag. Ja flera gånger om dagen om så behövs. Jag vet som sagt inte varför men det får mig i balans. Det finns de som går på Yoga, går på mindfullness-klasser eller testar akupunktur, Fru marmelad ställer sig i duschen.
Och ofta när jag duschar så sätter sig någon av barnen utanför duschkabinen.
Och det har de alltid gjort. Jag minns Stora Liten som 1,5-2 åring brukade komma springande med duplo när jag tog fram dusch-handduken och sedan sonika satt där på badrumsmattan och pysslade medan jag tog en långdusch. Och idag är det likadant. de tar med sig något att göra medan jag löddrar in mig och låter vattnet göra underverk. De vill vara där jag är men utan att jag måste vara jättenärvarande. Ibland vill de att jag sprutar duschstrålen mot kabinen medan de håller en hand emot den, bara för att det är kul hur det känns som att man ska bli våt och ändå inte blir det
Och detta är en härlig form av respekt. De respekterar mitt behov av lugn och jag respekterar deras behov av närhet.
För att fortsätta temat från igår med lite sommarkänslor så här i höstmörket så åt vi en riktig sommarfrukost med yogurt och jordgubbar. Tyvärr så ösregnade det så uteplatsen kändes inte helt rätt. När ungarna äter yogurt så brukar jag äta kvarg med grädde som passar lite mer min kosthållning.
Kvargfrukost:
150 g kvarg
0,5 dl vispad grädde
valfria bär
Blanda kvarg och grädde och toppa med bären
Sedan tog vi en busstur till simhallen (japp mer vatten) för att bada och låtsas en liten stund att det inte var 5 grader och blygrått ute.
Jag har den goda turen att ha en av mina bästa vänner boende i grannkommunen (och bor man i stockholmsområdet så betyder det nära) och hon har dessutom 2 UnderBarn hon också i samma ålder som mina. Och de bjöd med oss att bada och vi tackade naturligtvis ja.
De två Stora (6 och7) övade på att simma och de små (3 och snart 4) gjorde vattenfall och låtsades att mina ben var bron som trollet i de 3 bockarna Bruse bodde under (tacksam att de iallafall inte tyckte jag påminde om trollet).
Åh vad jag älskar att umgås med bra vänner. Sådana där som man kan vara sig själv med och som man känner är sig själv med en. Lite som att duscha med UnderBarnen bredvid. Respekt och kärlek
Appropå vänskap, så påmindes jag idag om något som jag och en vän gjorde under vår ungdom. Det skiljer nämligen 2 år emellan oss och under en period så gick vi därför på olika skolor, när den ena gick på högstadiet och den andre gick på gymnasiet. Vi var väldigt nära och denna separation blev minst sagt jobbig för oss. Vi brukade därför skriva brev till varandra som skrevs under dagtid och sedan lämnades på morgonen efter för att en liten del av oss skulle vara med en andre.
För mig är nog detta sinnebilden av kärlek.
Anledningen att jag påmindes om detta var att vi pratade idag och min kära vän sa att den här bloggen var lite som de där breven, att mitt sätt att berätta och mitt språk kändes igen. Och det gjorde mig väldigt glad. Kanske låter konstigt men för mig är det viktigt att det jag skriver känns äkta. Och är det någon som skulle känna igen om jag lurades så är det just denna vän.
Om någon minns den där brända pumpamarmeladen som jag skrev om för ca 2 veckor sedan så kan jag meddela att den är ljuvlig på en peppakaka med en skiva brie. Alltså ärligt, hur gott som helst. Och med bad, goda vänners lag och så denna fantastiska lilla mumsbit så känner jag mig helt upp-peppad. Dagens utmaning avklarad.
Nu undrar någon men hallå vad är det med denna Fru marmelad. Skrev hon inte att undviker kolhydrater och äter LCHF och inte är väl pepparkakor LCHF????
Och ja jag undviker kolhydrater och ja jag äter LCHF och nä pepparkakor är inte LCHF. Men peppakakor är väldigt gott och så ska man dessutom bli snäll av dem...och det är väl aldrig fel att bygga upp lite snällhet inom sig...
God kväll/ Fru Marmelad
