30 dagar har november. Dag 15. Halvtid
Wow, nu har jag avklarat halva månaden. Och jag är mer än nöjd med denna utmaning än så länge.
Idag har det varit liv härhemma må ni tro. Stora Liten har haft 2 kompisar på besök så jag har haft 4 ungar att både föda och underhålla.
Tur att jag är supermamman eller hur...och eftersom jag är supermamman så hade jag naturligtvis förberett mig, nämligen med peppakaksdeg.
Baka peppakakor är en väldig trevlig sysselsättning men lite stressigt med 4 ungar samtidigt.
Hjälp-ropen avlöste varandra samtidigt. Det var problem med kavlingen, deg som smulade sig, deg som fastnade och kakor som gick sönder på väg till plåten. Supermamman fick verkligen göra skäl för sitt namn. Men till slut fick alla ihop ett gäng bakdugliga pepparkakor och vi var alla stolta när plåtarna sattes in i ugnen.
Bägge gästernas kakor packades omsorgsfullt ned i små påsar för dem att ta med sig hem. För finns det något tråkigare att jobba med något ätbart pyssel och sedan inte få med sig det man gjort.
Den ena kompisen glömde dock sin påse men det dröjde inte mer än 5 minuter förrän han och hans mamma knackade på. Därutanför stod han alldeles rödgråten och mamman berättade att han brutit ihop när han insett att påsen blivit kvar. Så självklart så fick han den med sig...som sagt man vill ju ha med sig det man gjort..
Som många vet sedan innan så är jag en klänningsbrud. Jag har alltid klänning. Faktiskt de gånger jag har på mig byxor så studsar folk till när de möter mig och det har hänt att de inte riktigt känt igen mig. Jag har klänning på jobbet, till fest och jag har till och med mysklänningar på samma sätt som folk har mysbyxor. Så ja jag är en klänningtjej.
Men faktiskt så har två par byxor smyyyygit sig in i mitt hjärta och som jag faktiskt kan längta efter att få sätta på mig. Ja nu blev ni nyfikna antar jag.
Ja det är inte ett par jeans så mycket har ni nog förstått. Min fasta ståndpunkt är ju att jeans ursprungligen utvecklades som tortyrredskap tillsammans med högklackade skor och stringtrosor av någon sadist (utklädd till modeskapare). Alla tre är plågsamt obekväma.
Hursomhelt för några veckor sedan så var jag i London med en nära vän och vi hamnade så klart på Primark. För den oinvigde så är Primark ett shoppingparadis för alla med små plånböcker som ändå vill ha fina saker. Och Primark har mycket saker.
Och där bland glittriga toppar, knytblusar och bling-blingiga halsband hängde helt oväntat mysbyxor med julmotiv i flera utföranden. De kändes helt malplacerade. Ungefär som broderade myskuddar på teknikavdelningen.
Och jag vet inte vad det var med dessa mysbyxor men jag stannade till. Och jag vill som sagt påminna er om att byxor aldrig får mig att stanna. Jag tog i allafall ner ett par och kände lite på dem. Och wow, mjuka och ljuvliga.
Min vän var uppenbart inte imponerad av dem utan gav både mig och byxorna en mycket skeptisk blick. Men jag tog ivrigt mitt par och slängde ner dem i min rullkorg.
Och ännu mer skeptisk var hon när jag efter några varv entusiastiskt tog ytterligare ett par (fast med annat motiv).
Mot slutet så hade nog hennes skeptisism förvandlats till nyfikenhet. Hon höll själv i ett par som om hon undrade vad jag såg som hon inte såg men de hängdes abrupt tillbaka. Nä, hon såg inte vad jag såg.
Men jag har inte ångrat köpet av dessa byxor. Inte ens sekund. Jag skrider runt i dem och mina fårtofflor härhemma närhelst andan faller på. Och efter att Stora Litens kompisar hade gått hem så var det myspysdax. Först en dusch (såklart) och sen på med byxorna.
Ljuvligt, säger jag bara.
När mörkret börjat lägga sig på allvar så tände jag och Lilla Liten lite ljus och fixade middagen tillsammans. Stora Liten satt och tog det lite lugnt efter att ha agerat värd hela dagen.
Vi är inga som äter söndagsstek. Faktiskt så hade vi en lång period då vi brukade äta gröt just på söndagar för det var så bekvämt men vi slutade för då hade vi aldrig matlåda till måndagen. På söndagskvällen behöver man liksom börja förebereda sig mentalt att jobba igen och då känns det besvärligt med avancerad matlagning.
Så idag gjorde vi det enkelt för oss och stekte vi på lite prinskorv från Stensåkra, ett litet charkuteri från Småland. Jag kan verkligen rekommendera alla deras produkter. God kvalite, hög kötthalt och mycket smak.
Till korvarna så gjorde vi ett riktigt gott potatismos med grädde, smör och prästost i. Jag brukar dessutom låta potatisarna få koka i buljong så får moset mycket smak. Till mig så svängde vi ihop ett blomkålsmos med i övrigt samma ingredienser.
Mos är perfekt mat att göra ihop med kidsen. Kul att göra och passar till mycket.
Lilla Liten kämpade verkligen med moset och resultatet blev därefter. Han smakade av och klickade i lite mer smör och sedan var han nöjd.
Han är en liten kock det där barnet. Han har liksom en naturlig fallenhet med mat. Han påminner mig om hur min syster var när hon var liten (även om jag naturligtvis inte minns henne när hon var så här liten då jag är 2 år yngre än henne..).
För ärligt av de 4 ungarna som satt vid bakbordet idag så var det just Lilla Liten som jag knappt behövde hjälpa och då är han ändå 2-3 år yngre än de andra. Göra pepparkakor visserligen kanske inte säger så mycket om ens matlagningstalang (helst inte med färdig deg) men det krävs lite förmåga att kunna läsa degen och inte tappa tålamodet. Det är imponerande av en 3,5-åring kan jag tycka.
Nu har äntligen maken kommit hem så nu ska jag titta på lite fotboll (Miami Dolphins mot Philadelphia Eagels för den som är intresserad) Och efter en väldigt fin helg så känner jag att jag verkligen stävjat mörkret.
Ha det gott/ fru Marmelad
URL: http://ellensofiasahlberg.blogg.se
Åh vad kul att redan göra pepparkakor!!