30 dagar har november. Dag 20. Opera
2/3 av november är nu gjorda och sakta men säkert så börjar hösten glida över mot jul. Halloween och allahelgona känns som evigheter sedan och succesivt så börjar julpyntet komma upp. Passerade NK idag på håll och tyckte mig se att de fått upp sin julskyltning och på vägen hem så såg jag den första adventsljustaken lysa i ett fönster.
Åh vad ljuvligt det har varit att få vara ledig idag. Och väldigt väbehövligt.
Idag har jag gjort något speciellt, något som varit planerat länge och som dessutom var hela anledningen till att jag tog ledigt. Jag har nämligen varit på Opera med Stora Liten och min mamma (aka Mormor).
Föreställningen hette Min mamma är en drake och är baserad på Pija Lindenbaums bok När Åkes mamma glömde bort. Vi har lånat boken flera gånger på biblioteket och det är en helt ljuvlig bok om hur ett barn uppfattar det när hans mamma går in i väggen.
Så när Kungliga Operan skulle sätta upp berättelsen som barnopera så var jag inte sen på att haka på och att dessutom involvera min mamma. Det är nämligen min mamma som fått mig intresserad av teater och opera i synnerhet. Jag älskar hela prylen med att gå på teater och har gjort sedan jag var barn. Men det ska vara på fina anrika teatrar, inte moderna konserthallar eller dylikt. Jag är inte heller särskilt förtjust i bohemiska flumställen. Vi hade ett sånt ställe där jag är uppvuxen som vi gick till med skolan några gånger och jag gillade aldrig att gå dit. Föreställningarna innehöll ofta dockor eller abstrakta figurer och märkliga historier som jag aldrig riktigt begrep. De som gjorde dessa produktioner var säkert väldigt kreativa och kanske egentligen genier men för mig blev alltid känslan Lillstrumpa och SysterYster.
Men stadsteatern däremot. Åh vad jag älskade detta ställe. Guldfigurer, röd sammet och kristallkrona i det höga taket. Jag minns särskilt en gång som jag och min mamma var på en föreställning, en Höstpromenad eller nåt tror jag att den hette. Jag kan ha varit ca 11 år. Det var inte en barnteater och det var inte ens planerat att jag skulle gå utan jag tror jag bjöds med för att pappa inte kunde.
Men ni vet den där sekvensen i Pretty Woman där Vivienne (spelad av Julia Roberts) får gå på opera för första gången. Hur hon helt betagen gråter, skrattar och sedan mot slutet febrilt klappar med de handskbeklädda händerna.
Precis så var det för mig och denna föreställning. Jag tyckte den var fantastisk. Mamma tyckte den var urtråkig och var orolig att hon skrämt mig från teaterns värld för alltid. Men icke. Jag minns den kvällen för alltid.
Sedan dess har vi varit på flera förställningar och hade faktiskt länge en tradition att varje år gå på minst en opera tillsammans. Mamma som då inte bodde här i Stockholm brukade komma upp och så bodde vi på hotell. Så opera är liksom lite vår grej. Så därför var det självklart att just hon skulle följa med på Stora Litens debut.
Även om föreställningen hålls på den mindre scenen Rotundan så gick vi såklart in och tittade in i stora entrén.
Stora Liten fick nästan svindel när han tittade upp mot taket. Och visst är trapphuset helt spektakulärt vackert.
Eftersom föreställningen handlade om en drake så ville Stora Liten ha sin drakdräkt. Den inköptes för nåt år sedan på Livrustkammaren och är en härlig kreation av glittrigt grönt tyg och gula sammetsvingar. Och självklart fick han ha sin dräkt. Jag älskade att se hur han med både allvar och entusiasm tog plats framme vid scenen iklädd en knalligt grön dräkt. Det är svårt att känna annat är kärlek och stolhet av denna bild.
Han satt och var helt inne i berättelsen under hela föreställningen. Det var med djup koncentration han såg hur Åkes mamma förvandlades från en vanlig stressad förälder till en rosa drake som är barnsligt busig.
Föreställningen var väldigt bra om ni frågar mig och lagom lång (1 timme). De hade tolkat Pijas Lindebaums bok på ett bra sätt och lyckades dessutom med att få ihop en bra introduktion till operans värld.
Efteråt gick vi och åt lite som sig bör efter en föreställning och jag njöt av lite chicken wings.
Nu sitter jag i soffan och tar ett glas vin till skenet av massa tända ljus. Detta är för övrigt det bästa tipset för den som inte orkar/hunnit städa. Släck ner alla vanliga lampor och tänd några ljus. Allt blir liksom mysigt av tända ljus, även ett riktigt rörigt och stökigt rum. Så nu sitter jag här bland tvätthögar, ouppackade påsar och andra prylar och tycker ändå att det ser väldigt fint ut
Det har varit en väldigt bra dag och jag känner att stressen inte har samma grepp om mig som i förrgår och igår.
Hoppas helgen börjat lika fint för er som för mig/ Fru Marmelad
