Det har varit hjärtskärande vackert idag med strålande sol och isande frost. Förutom att mina tår var lite missnöjda över denna kyla  så kände jag mig inte så störd som jag brukar. Med bara en vecka kvar till advent så känns det faktiskt ok att Kung Bore tar över världen. Om det vill falla lite snö så är det helt ok. (vill klargöra för de som bestämmer över vädret att det är lite som gäller...inte stoppa-trafiken-mängd alltså...)

 

Idag så tändes Stockholms stads julbelysning med en cermoni på Sergels torg och fler och fler ljusslingor börjar dyka upp i trädgårdarna häromkring. Så här års så brukar jag och UnderBarnen gå lite tidigare hemifrån på väg till dagis/skola och gå runt lite och kolla på alla vackra ljusarrangemang som kommit upp. Vissa kommer upp år efter år och det är som att hälsa gamla vänner tillbaka efter en lång semester. Nedanför oss finns det till exempel en ljusslinga formad som en gammal gatlykta som funnits där varje år. Bägge barnen tycker dock att det ser ut som en krona och vill gå en omväg bara för att få säga godmorgon till Kronan.

 

Denna ljusletande tradition började första hösten som Stora Liten gick på dagis och eftersom han redan då vaknade hiskeligt tidigt så var jag ju tvungen att hitta på massa saker att sysselsätta ungen med innan dagis öppnade. Av en slump så upptäckte jag att han var helt betagen av en blå ljusslinga i ett träd. Vi gav oss då på jakt i området efter att hitta fler blå ljus och på så sätt föddes denna något udda tradition. Och på måndag så är det då äntligen dags för att starta i år. Det är ovanligt sent i år och jag antar att det är för att november bjudit på ovanligt höga temperaturer och många soltimmar som gjort att folk inte känts sig manade.

 

Idag hade jag egentligen tänkt att ha Thanksgiving dinner härhemma med några vänner (en vecka för tidigt I know, men nästa vecka så jobbar maken) men jag bestämde mig för några dagar sedan för att avboka. Jag har som jag skrivit känt att stressen försökt koppla ett grepp om mig och det tänker jag inte tillåta (och absolut inte inför jul!!). Och när man känner att det är stopp så måste man lyssna. 

Jag har velat ha en riktig amerikansk Thanksgiving dinner i åratal men har antingen varit grymt gravid eller bortrest så det har inte funkat. Och det blev inte i år heller...men vad är väl en bal på slottet...

Jag är ialla fall väldigt tacksam ändå för väldigt mycket...även om middagen idag blev lite blomkål i ugn med bacon och inte en storlagen turkey med stuffing och allt annat himmelskt.

 

Eftersom jag inte är själv så påverkar dessa plötsliga beslut naturligtvis inte bara mig. Men jag tror att en av det bästa egenskaperna hos min man är att han alltid kan svänga om...om vi bestämt något som avbokas eller blir annorlunda mot hur vi tänkt det så är inte han den som gråter över spilld mjölk utan han bara vänder skutan och kör på åt andra hållet. Han ältar inte över att något inte blev som det var tänkt, ja han ältar inte alls faktiskt. Jag gillar att han är så flexibel för det öppnar upp för spontanitet och det ger en även utrymme att som nu kunna säga stopp. Hos honom finns det inga måsten och detta påverkar mig i enväldigt skön riktning. Ytteligare en sak att vara tacksam för.

 

Så här års så frossar jag i jultidningar. Sådana där glossiga magasin som är proppade med juliga bilder och juliga recept. Jag varvar med pysselmagasin och med inredningstidningar. Eftersom jag slutat med godis och andra snacks så köper jag istället för lördagsgodis en härlig prasslande tidning. Och det får alltså bli dagens mystips. Jag har införskaffat en alldeles ny och eftersom jag dessutom sparat de senaste 10 årens tidningar så har jag mycket roligt att gå igenom inför jul. Så nu sitter jag beredd imina mjukisbyxor från London och med fårtofflorna för att bläddra lite, planera lite och drömma lite innan Downtown och Miranda börjar.

 

 

 Tänd nu lite ljus och ta fram en tidning eller en bok och njuuut/ Fru Marmelad