30 dagar har november. Dag 22. Den som väntar på något gott...
Lilla Liten älskar klisterlappar. Har alltid gjort. Nu tänker alla föräldrar, att alla barn gillar väl klisterlappar. Och det stämmer säkert men inte såsom detta barn. Han pillar bort varenda liten lapp som ens kan likna klistermärken. Märkningar på matlådor, fruktmärken och varningslappar i hissar, allt ska pillas bort.
För 2 år sedan blott 2 år gammal så smög han in i lekhallen där de äldre barnen skulle ha Luciauppträdande nästa dag. Till Lilla Litens glädje så hade någon vänlig själ klistrad en lång vit märktejp över hela golvet. Fort som attan drog han bort heeeela den långa tejpen. Ojojoj, blev en härlig boll av tejp. Vilken lycka!
Inte riktigt lika glada blev de äldre barnen när de morgonen efter kom intågande i full luciastyrsel och förvirrat upptäckte att deras märkning var de skulle rada upp sig var borta.
Och just nu har han dille på att dela med sig med sina klisterlappar och jag är objektet han riktar denna givmildhet till. Varje gång han äter en frukt så insisterar han kärleksfullt att få sätta fast det lilla klistermärket någonstans på mig. Jag känner mig lite som en kattägare när lilla kissen stolt kommer in med en halvdöd mus eller fågel och förväntar sig beröm. Det är ju fint att han tycker att jag är värd dessa lappar men jag tycker ju det är så där lagom kul att gå runt och vara märkt med fruktlappar här och var på kroppen. Men han blir oerhört förnärmad om man tar bort lappen så det är ju bara att gilla läget. Häromdagen så glömde jag dock bort att han hade satt fast det på halsen och någongång framåt lunch så frågade en kollega mig varför jag hade ett märke som det stod marocco på halsen... Ja och vad svarar man på det...
Idag fick jag en lapp strax efter frukost som hamnade på handleden och där har den suttit hela dagen. Först ville han sätta den i pannan men det satte jag dock stopp för (tur...). Jag hittade den precis för en liten stund sedan där på handleden och den lilla svarta lappen blev en fin påminnelse om detta fina UnderBarn och all glädje han sprider. Tänk vad mycket kärlek en liten klisterlapp kan rymma.
Stora Liten börjar bli så stor. I morse när han var lite hungrig så reste han sig sonika och fixade en macka. Och han hämtade inte ens en stol utan stod där vid köksbänken och bredde sin smörgås. Koncentrerat och nogrannt bredde han med smör och sedan tog fram en sked och fördelade lagom med sylt. När han var klar så satte han smör i kylen och stängde syltburken och gick efter detta och satte sig och åt.
Han har ju kunnat bre en smörgås länge men det var något självklart och lite vuxet över sättet han gjorde det på. Det är ju såklart jag som inte hänger med i hans storhet och säg mig den förälder som gör det.
Insåg när Stora Liten gjorde sin smörgås att det var dags att göra lite ny marmelad, burken är ju snart slut. Och min skräck är att maken ska börja nalla av pumpamarmeladen som gjordes för några veckor sedan. Den marmeladen är min, bara min....( för att den är så god och för att den gjordes på ett sådant sätt att jag inte vet hur jag ska återskapa den)
Och för att förhindra detta så gjorde jag därför en batch med en ny marmeladblandning som jag inte gjort tidigare. Jag hade lite frusna jordgubbar i frysen men inte riktigt så att det skulle bli en hel sats. Därför drygade jag ut med lite morot och apelsin och voila så föddes en ny smak i Fru Marmelads kreativa händer.
Jag smakade lite och den blev perfekt. Jordgubbsmarmelad kan bli väldigt söt men denna fick stuns av citrus och dessutom lite textur med moroten. Mycket lyckad. Lite höstigare jordgubbsmarmelad helt enkelt.
Jordgubbsmarmelad med morot och apelsin
800g jordgubbar
1 morot
0,5 kg syltsocker
1 apelsin
Dela jordgubbarna i mindre bitar och lägg i en kastrull
och riv ner moroten på den fina delen av rivjärnet.
Blanda ner sockret och riv i apelsinskalet. Pressa sedan i apelsinsaften.
Koka upp under omrörning och låt sedan koka i minst 5 minuter.
Häll upp i en ren och torr burk
Det har varit en väldigt fin dag utan att det har hänt något särskilt. Det mest produktiva (förutom marmeladen då förstås) var att vi planerade och handlade maten för nästa vecka. Men i övrigt så har jag mest hasat runt i mjukisbyxorna och fårtofflorna med julmusiken som soundtrack. Jag har slagit in lite fler paket till adventskalendern och kan nöjt konstatera att jag snart är klar med alla 48 paketen.
Dagens myspepp är att jag suttit vid datorn för att boka vår nästa resa till Florida och maken ska bara föra över pengar från sitt konto så ska vi boka klart.
Min storasyster bor där sedan många år och vi var över hela familjen i maj och hälsade på. Det var minst sagt en helt fantastisk resa och vi bestämde direkt när vi kom hem att åka dit igen i maj nästa år. Florida är så nära paradiset man kan komma om du frågar mig. Sol nästan jämt, snövita stränder, vajande palmer och riktigt kvalitativ shopping. Och bäst utav allt så bor min supersyster där....
Även om det nu råkar vara sisådär ett halvår kvar så känns det ändå väldigt härligt att ha något så fint (snart) bokat och klart. För visst skulle jag naturligtvis föredra att få lämna novembermörkret och åka dit nu men det är ändå väldigt upplyftande att veta att på andra sidan vintern så kommer 2 veckor av detta:
Hoppas söndagskvällen är fin och att er måndag får börja på bästa sätt. Själv så har jag lovat ungarna uppvärmda kläder för det ska vara 8 minusgrader här i morgonbitti....Huvaligen...
ha det bäst/ Fru marmelad
