30 dagar har november. Dag 23. Morgontrauma och hyancinter
Dagen började traumatiskt.
Jag hade ju minsann läst att det skulle bli svinkallt på morgonen så jag hade förebrett med kidsens nya vinterkläder som vi köpt in för flera veckor sedan. Jag kände mig stolt över att jag varit ute i god tid och det kändes lite ungefär som när man hunnit byta vinterdäcken i god tid innan första ishalkan smäller till. Extra stolt kände jag mig att jag inte ens behövde leta efter sakerna (som tyvärr annars är risken om man är ute i för god tid...). Jag hade även som lovat satt bägge barnens kläder på elementet för att pigga upp morgonen. Det kändes som att det skulle bli en bra morgon. Mohahahaha, så fel jag hade...
Trauma 1.
För det första så gillade Lilla Liten INTE att sätta på sig vinterkläderna. Vilket han högljutt gjorde klart för sin måndagströtta Supermamma. Overallen och vinterskorna och mössan var jättehemska och fula och kliade och var jättedumma och supermamman var superdum hon med.
Stora Liten försökte med att säga att de nya skorna såg väldigt coola ut men fick då en ett fräsigt svar att -då kan väl du ha dem då!
Vilket Stora Liten inte hade lust med för han ville ju ha sina nya skor..så det blev inte lösningen på klagolåten.
Väl ute när jag på riktigt kände frosten bita till i näsan så tänkte jag att Lilla Liten säkert skulle förstå mitt val av kläder och sa då snusförnuftigt (och väldigt korkat):
-Du känner väl hur kallt det är...det var väl skönt att ha på sig de där varma kläderna ändå?!
Då möttes jag av en skeptisk blick och får som svar.
-nä det var inte sönt mamma, de här kläderna bli aldrig söna.
Han gav mig en plågad blick så att jag verkligen inte skulle våga mig på att nertona hans elände.
Och visst, på sätt och vis förstod jag honom.
För visst är det en ganska jobbig känsla när man måste resignera och sätta på sig de bulkiga vinterkläderna. Det skaver, kliar och känns som man satt på sig lite för mycket kläder på en och samma gång. Sedan vänjer man sig men den där första gången är alltid lika besvärlig. Och det känns lite sorgligt också för då är sommaren som allra längst borta, den där dagen då man måste ta på sig de fodrade vinterkängorna.
Trauma 2.
Väl framme på förskolan efter vad som känts som en evighet (mestadels för att Lilla Liten var 30e sekund berättade hur hemska kläder han hade på sig) så möttes vi av dels en skärrad dagisfröken som satt inne i kapprummet och dels av en död mus i korridoren som den skärrade dagsifröknen inte fixade att plocka bort. För min del var den skärrade dagisfröknen det mest läskiga medan ungarna dock kände stor sorg över det lilla djurets bortgång. Lilla Liten darrade på läppen när vi kom ut i korridoren och mötte den lilla kroppen.
Till saken hör att vi i lördags besökte en zoo-affär här i närhetenn och bägge barn hade med lyckliga ögon tittat in kaniner, marsvin....och möss...
Glada, skuttande, levande möss...inte som detta exemplar som låg mitt i korridoren med blodstänk runt sig... Jag suckade inombords när vi passerade den döda musen och misstänkte att kvällen skulle innebära allvarliga frågor om möss kom till himlen osv.
Lilla Liten brukar ha med sig en frukt till dagis att namska på och idag hade han en clementin. En clementin med ett klistermärke på. Och var tror ni detta klistermärke hamnade till slut. Japp på mig så klart... (var väldigt tacksam att han inte ville ge till musen...det hade jag liksom inte riktigt klarat av).
Lappen satt kvar under hela förmiddagen vilket inte var så dumt för jag hade nämligen mitt utvecklingsamtal med chefen idag och det var trevligt att gå in i samtalet redan märkt med 5-stjärnor....
Nu är det inte så långt kvar till allt drar igång. I slutet av denna veckan så blir det ok för till och med för den mest julkonservative att låta tomtar, glögg och annat juligt att få börja ta plats.
Jag är väldigt förtjust i just blommorna och växterna som hör julen till. Granris, små enar, julstjärnor och min personliga favorit hyacint. Jag älskar att se dessa små oansenliga lökar växa till sprudlande blomstjälkar i ljuva färger som sprider väldoft över hela huset.
Jag brukar ta in några lökar redan en vecka i förväg så att de hinner börja slå ut till första advent. Arrangemanget kan gärna få vara lite höstigt för att sedan bytas ut på söndag samtidigt som julstjärnor och adventsstakar börjar lysa i fönstren.
För er som undrade så blev det inget tungt snack om DÖDEN efter morgonens trauma...sen vet man ju inte om någon av barnen står vid sängkanten kl 02.47och frågar om jag tror att musen hade ont innan den dog...
Men det får jag tackla då...
Ha en trevlig kväll.../Fru marmelad
