30 dagar har november. Dag 24. Listor och pyssel
Efter gårdagens traumafyllda morgon så var det skönt att denna morgonen inte bjöd på varken klagande son eller död mus utan det flöt på som en vanlig morgon. Vi gick vår runda och tittade på alla fina kreationer som kommit upp i trädgårdarna.
Men hu vad mörkt det har varit idag. Molnen har samlat sig som en grå filt över oss och det krävdes ganska många koppar kaffe för att sparka igång Fru Marmelad imorse. Och jag vet inte om jag egentligen kom igång
Yes, bara 1 vecka kvar av november och bara 1 månad kvar till jul. Nejnejnej bli inte uppjagade av stress nu...1 månad kvar. 30 hela dagar. Så varva ner, ta ett glas glögg och gör som jag, skriv listor...
Jag gillar verkligen att planera och inte bara jul utan jag har listor för allt. Mer en månad innan jag for till London så hade jag tänkt ut exakt vad jag skulle ha med mig och hade dessutom planerat vad jag skulle ha på mig varje dag. Alltifrån skor till örhängen till strumpbyxor var kordinerade och planerade.
Låter det tråkigt?
Det tycker inte jag, för mig är detta ett sätt att få njuta av allt som kommer lite i förväg. Jag såg mig komma där på arlanda i en vinröd och grönrutig kilt med vinröd cape och svarta skor. Så där snyggt matchad och redo att åka iväg. Nu blev det faktiskt precis så men även de gånger det inte blir som man tänkt sig så är det mysigt att få drömma lite.
Är det något jag hoppas att mina barn ska lära sig så är det konsten att längta. Att känna glädje efter något som komma skall, att kunna hitta njutning i att vänta. Jag tror att det är en viktig gatusten på vägen mot att bli lycklig.
Nu hör jag negativa röster, röster som säger att om man går och längtar så byggs förväntningarna upp och då är risken att man blir b e s v i k e n.
Och visst är det så. Den risken finns. Men om man inte tillåter sig att längta så är risken att inget blir särskilt speciellt och att allt flyter samman till en grå massa. Julaftnar blir som vilka dagar som helst, födelsedagar hoppas över och vårsommarhöstvinter är tid som bara passerar. Åren går och det enda som gör att man märker av det är att man då och då byter kalender.
Och jag kan inte tänka mig något värre öde än att leva i en tillvaro där inget är särskilt och speciellt. Konstigt nog så verkar folk tro att det är något mått på vuxenhet, detta med att lägga ifrån sig förmågan att känna magi i de små tingen och i avbrotten i vardagen. Jul är ett ypperligt exempel på detta där det gång på gång uppepas att julen endast är till för barnen.
Jag tycker det är tråkigt och om det är att bli vuxen så tänker jag göra en Pippi och aldrig bliva STUR.
Så inför december och jul så skriver jag mååååånga listor. Dels så står julen inför dörren och dels så fyller många år i just december (t.ex Stora Liten och min mamma)
Det är listor över vad jag vill hinna göra (mysiga saker, inte stressiga måsten), listor över vad som ska bjudas på Stora Litens kalas och listor över jul. Över maten, dukningen och presenterna. Dels så är det som sagt väldigt mysigt och dels så tycker jag att det är otroligt stressreducerande. Man får koll på vad som ska göras. Men för mig är det viktigt att listorna ska vara utan massa måsten . Om jag t.ex har lust att strunta i alla festförberedeler för Stora Litens kalas och istället köpa en smörgåstårta så ska det alternativet vara lika ok.
Jag älskar att samla på mig tips lite här och där. Och för någon vecka sedan så såg jag en såååå fin juldukning med juteväv, skotskrutigt och granris i en tidning och bestämde mig att det ska vi ha som dukning på matbordet i år. Skotskrutigt som bas med en jutevävslöpare, och granris och kandelabrar med röda smala ljus ovanpå. Kanske lite röda äpplen...
Så på vägen hem så köpte jag massa tyg i den nya tygaffären i centrum. 5 meter juteväv och 3 meter skotskrutigt tyg. När jag med plirande ögon berättade om min juldukningsvision så tyckte jag mig se att damen bakom kassan lyste upp en smula och smittades av min positiva jullängtan. Kan ha varit inbillning men jag kände mig ialla fall nöjd att vara ett steg närmre min fabulösa drömdukning
När julen är på gång så väcks min pyssel-lust något enormt och idag testade jag att göra tvålar. Jag köpte tvålmassa på panduro för typ ett år sedan men inte vågat testa. Det kan man inte tro men jag kan vara lite feg när det gäller att testa nytt (rädd för att misslyckas kanske...) och därför har tvålmassan legat oöppnad i en påse nere i källaren bland de andra pysselsakerna. Men idag var det dags
Juldoftande minitvålar
500g vit tvålmassa
1 msk pumpkinspice
(blandning av ingefära, kanel och muskot)
lite röd och gul hushållsfärg
Dela upp tvålmassan i kuber och värm försiktigt i mikrovågsugnen med ca 30 sek intervaller. När massan börjar smälta så kör i 15 sekunders intervaller istållet tills allt är smält. Obs, det får inte koka. Blanda ner en droppe gul och en droppe röd färg för att få till en lite höstig färg och blanda sedan försiktigt ner kryddorna. Det gäller att jobba kvickt för massan smälter väldigt snabbt. Häll i formar. Kan vara urdiskad mjölkförpackning, pappersmugg. Jag använde mig av en bakplåt som jag köpte på loppis med vackra hjärtan. Det var dock lite svårt att få ur dem ur formen så en form som går att klippa bort kanske är att föredra.
Godnatt alla därute.../Fru marmelad
