30 dagar har november. Dag 25. Morgonstund och lakritsfudge
Igår kväll blev det ingen saga. Dels för att ungarna satt vid tvn fram till läggdags och dels därför att jag var väldigt väldigt väldigt trött. När Lilla Liten kom upp från tvn för att borsta tänderna så kom han dock på sagan och blev minst sagt förkrossad att inte få läst för sig innan läggdags. Underläppen darrade och krokodiltårarna flödade från hans mörka ögon. Det var som jag stulit hans gosedjur och kastat det i en vattenpöl, så ledsen var han.
Och i ett svagt ögonblick så lovade jag att vi kunde läsa ett kapitel på morgonen istället. Bara för att få stopp på krokodiltårarna och läppdarrandet. Jag trodde att de kanske inte skulle komma ihåg det men glömde bort att detta är mina ungar vi talar om. Ungar som inte glömmer bort. I allafal inte när det gäller något mysbart.
Så klockan 04.45, precis efter att maken glidit ut ur ytterdörren, så stod Stora Liten vid min säng och undrade med alldeles för pigg röst
-mamma ska vi läsa saga nu?
Och lovat är ju lovat så det blev saga imorse...inte just kl 04.45... Det behövdes kaffe, kaffe och kaffe innan jag var på läsnivå. Men strax innan vi avgick mot dagis så rev jag av ett kapitel i den nya Madickenboken som jag köpt på loppis. Bägge ungarna tyckte det var extra spännande för de fick sitta med jackor och skor på medan sagan lästes.
Allt för att vi direkt skulle kunna avmarschera mot dagis men för UnderBarnen så var det en busig aspekt på en vanlig morgon. De har nämligen strikta order från sin far att absoluuuut inte gå in med skorna. Och så fick de sitta i soffan med dem på...De tyckte att mamma var jättekaxig (kanske från mig Lilla Liten fått sin nya trotsiga gängidentitet...oups)
Det var väldigt mysigt att få sitta där och läsa tillsammans och där och då så önskade jag att någon av oss skulle få lite feber. Bara lite men tillräckligt för att vi skulle tvingas vara hemma.
Men ingen av barnen visade upp några symtom på plötslig feber och jag var nog så ofebrig som man kunde vara.
Och egentligen var det tur för jag hade en viktigt presentation på jobbet men lite skönt hade det ändå varit...
Och bara den där lilla stunden tillsammans gjorde en stor skillnad för resten av dagen tyckte jag. Jag ska försöka orka göra detta flera dagar.
Jag minns inte sagoläsandet som barn. Både mamma och pappa läste säkert men det är inget som jag har något särsklit minne av. Däremot minns jag att pappa brukade sjunga.
När Lillan kom till jorden, trollmors godnattvisa och Byssan Lull. Jag minns hur läskig jag tyckte att Byssan Lull var. De där vandingsmännen som var blinda och halta och inte sa något. De kunde jag fundera länge på.
Egentligen lite märklig godnattvisa för barn...iallafall om det är en blivande socialarbetare man har fått som unge..
Det känns som att dagarna just nu har någon novembertävling i att vara som mest grå. För om jag tyckte gårdagen var mörk och disig så var denna dagen ännu värre. Och idag regnade det dessutom. Inget förlösande ösregn utan mer som snäppet efter duggregn. Sånt där blött och rått regn som hittar sig in innanför kragen och som gör att man känner sig frusen i timmar efter man kommit in.
Presentationen gick väldigt bra och efteråt så var jag glad att ingen av oss fått plötslig sjukdom där i morse. Mne det märks att jag hade mycket idag för jag glömde nämligen att äta min frukost. Och tro mig gott folk, det händer inte ofta. Jag vispade ihop kvarg och krämig grädde och hällde i några frusna hallon vid kl 07.30 när jag kom till jobbet och ställde skålen vid sidan av datorn. Och där blev den stående, tills det var dags att gå hem....och då såg den inte längre särskilt god ut. (så visar nog ihop en ny imorgon istället)
När jag gjorde tvålarna igår så blev jag plötsligt sugen på lakritsfudge. Ja nu tror ni att jag är lite knäpp men faktiskt så påminde tvålmassan lite om just lakritsfudge. För övrigt så stör jag mig på saker som påminner eller doftar som något gott men som inte är ätbara. Tex ljus som luktar som godis eller badbomb som ser ut som en macaron. Man blir ju automatiskt sugen på just det där som det påminner en om.
Och efter att ha gått hela dagen och smålängtat efter en mjuk lakritsfudgebit så bestämde jag mig för att göra det som dagens mys. Eftersom jag helst inte äter socker så är detta en LCHF-variant men är väldigt god även för den vanlige sötsnaskaren.
Lakritsfudge ala LCHF
1 dl grädde
25 g smör
1 msk Ica-sötströ (blandning mellan erythiol och stevia)
2 tsk lakritspulver
Blanda ner grädde, sötströ och lakrits i en kastrull och lägg till sist i smöret. Låt det puttra till smeten är riktigt tjock. Häll i en bakplåtsklädd fyrkantig form eller pralinformar (som ovan). Ställ in i kylen för att stelna.
Dags att sova så godnatt /Fru Marmelad
