En dag i veckan så har jag en egen dag där jag varken lämnar eller hämtar barnen för maken är ledig. 

Och även om jag egentligen älskar att få vardagstiden med barnen så är det lite skönt ibland med omväxligen, att liksom bara ha sig själv att fixa kring. 

Och idag var en sån dag.

Under dessa dagar så tillåter jag mig att inte vara effektiv, jag står länge och väljer kläder, jag byter typ 3 gånger bara för att jag kan och har tid. Jag tar inte bästa bussen utan åker och tar tåget bara för att kunna svänga förbi pressbyrån och köpa en hämtkaffe. Detta är en dag i veckan som Fru Marmelad avviker från de andra dagarnas militärdisciplin (skulle dock vilja se den general som lägger sina underordnades kläder på värmning..) och bara är. Imorgon är det dags att vara Supermamman igen men imorse var jag bara Fru Marmelad...

 

Jag har en sådan där funktion på facebook där man kan få se vad man skrivit/gjort/lagt upp på den här dagen alla år man varit med. Vilket är en ganska kul grej och man påminns om saker som hänt och man får dessutom inblick i lite vem man var för flera år sedan.

Och just idag berättade Facebook för mig att för 5 år sedan så var vi på väg till Bahamas och för ett exakt 1 år sedan så åkte vi till Thailand...Och där stod jag och väntade på jobb-bussen...kändes lite futtigt.

 

Och nu ska jag erkänna något förmätet, jag brukar ganska ofta storskratta åt mina gamla statusar.
Jo jag vet att det är förbjudet i Jantesverige att tycka att man själv är kul men det är svårt att låta bli när man faktiskt är kul (oj nu var jag förmäten igen ajabaja). Men egentligen så är det väl självklart att man tycker att en själv är rolig för man ju liksom samma humor. Och även om det naturligtvis hänt en del under årens lopp så kan jag säga att min humor är nästan exakt likadan. Jag kan skratta åt exakt samma saker som jag gjorde för 5, 10, 15 och 20 år sedan. 

 

Dagens myspepp blev ett enkelt val. Det är ju thanksgiving idag och även om det inte blev någon kalkon eller pumpkin pie så hindrar det inte mig att hitta något som ändå smakar åt thanksgivinghållet. Och naturligtvis var detta något min ljuvliga pumpamarmelad (jag tror jag är lite kär i denna marmelad). Jag gjorde även ostpuffar av brie i mikron och satte lite utav marmeladen ovanpå. Jag säger som Janice i vänner OH MY GOD!!!!

Hela den lilla ensemblem fick dessutom sällskap av rykande god glögg. 

 

Ostpuffar är för övrigt fantastiskt. Jag har lärt mig göra dem på en LCHF-sida på facebook som substitut till ostbågar och andra snacks. Och som jag nämnt tidigare så är det inte alltid som substituten är lika goda som de andra fanatiska LCHFarna menar. Som ett recept på kokostänger med någon kakaoglasyr som någon menade smakade preeeeecis som bounty...ursäkta dessa äckliga stänger smakade ingenting som Bounty och jag anser att Bounty kunde stämma för förtal för att jämföras med dessa stänger. Men dessa ostpuffar är ett klart undantag från detta. De är nämligen ljuvliga!

Men en kul grej med dem är att de fungerar endast att göra med en brieost, den trekantiga från President. Tar du någon annan trekantig brieost så blir ostsmet i din mikro istället för puffar. Och det gäller även om du tar en rund presidentbit. Det funkar bara med den trekantiga.

Faschinerade om du frågar mig. Jag är jättenyfiken hur dessa ostpuffar kommit till. Jag undrar hur många smetiga kladdiga försök som gjorts innan de första lyckade puffarna såg dagens ljus. Hur kom någon ens på tanken att köra brie i mikrovågsugnen i hopp att de skulle puffa upp....sånt där kan jag fundera på.