30 dagar har november. Dag 5. Finlunch och vardagslyx

Ojojoj idag har det varit tufft...så grått och så mörkt. Klockan 13.50 kändes det som att allt kaffe i världen inte skulle kunna hålla mig vaken.
Och det är bara dag 5....25dagar kvar...
 
Men när November nu tydligen slår med stor-släggan så tänker jag minsann inte vara sämre. Så jag kallade in norrorts bästa busschaufför (aka bästa maken) för lunchmys på indisk restaurang nära jobbet. 
Det är alltid märkligt det där när någon ur ens privata sfär kommer och avbryter ens jobbdag. Väldigt trevligt visserligen (om det är något obehaglig typ förstås...) men det är så svårt att hitta tillbaka till jobbtänket. Och idag var det på grund av det grå diset väldigt väldigt svårt.
En fundering, om jag är Fru Marmelad, betyder det att maken är Herr Marmelad? Han gillar ju Marmelad så helt fel tycker jag minsann inte att det är...gissa vem som äter upp allt jag producerar...
 
 
Stora Liten var inte på bästa humöret på vägen hem. Kan ha något att göra med att jag sa nej att ta med värsta stora stocken med sig hem. Han tyckte efter detta att inget var kul vilket han även sa väldigt ofta och gärna med att samtidigt hårt stampa till i marken. Mina patetiska försök till att hitta en ersättningspinne möttes med ett föraktfull fnysande.
Och jag förstår honom på sätt och vis. Tänk själva när man hittat något fantastiskt som man gärna vill ha, t.ex biljetter till  Winnerbäck eller Kent och istället erbjuds typ Carola-biljetter (sorry Carola men det var väl knappast en hemlighet...). Kan man känna sig annat än missförstådd och förloämpad?!
 
Den kränkta känslan höll i sig hela vägen till dagis, under de långa minuter som jag kämpade med att få Lilla Liten att hålla med om att jackan ska vara på när man går ut och sedan hela vägen hem (där Lilla Liten kämpade med att få mig att hålla med om att jackan ska vara av)
Middagen åts sedan under viss protest och med tydligt förmedlad reservation om att det var varken gott eller kul. Det var inte förrän det var dags för drakdansen som jag kunde ana att jag blivit något så när förlåten.
Nu undrar ni, drakdansen?
Det är ingen Yoga eller liknande utan helt enkelt avslutningen på ett av programmen på Barnkanalen. Huvudpersonen är en stor grön drake som säger bollibo i olika tonlägen istället för att prata i meningar. Och i slutet av detta så dansar han och hans programledarkollegor en dans.
Och vi med. Med rörelser, framför tvn...Vi sjunger givetvis med i sången.
Ja skratta ni men vi tar der djupt seriöst. Stora Liten sitter beredd vid tvn och när det börjar bli dags så gastar han över hela huset
-Mammmmaaaaa nu kommer drakdansen snart!!!!
Och jag förväntas att kasta allt jag har för händer och komma störtandes. Och vet ni vad, det gör jag också. För jag är Supermamman...och det är ju faktiskt Drakdansen...
 
Förutom den fina lunchen med maken så bestämde jag mig för att pyssla lite efter maten för att pigga upp mig lite. Jag fixade en batch härligt scrub med juldoft (använde mig av indiskas julolja 'Cosy christmas')
Åh jag älskar en riktigt bra scrub. Snacka om vardagslyx! 
Och det är väldigt lätt att skapa själv. Inte dugg svårt, inte särsklit dyrt och tar ingen tid. Sånt pyssel som jag gillar bäst. 
 
 
 
 
 
Scrub
2,5 dl kokosolja
2,5 dl socker
10 droppar doftolja 
 
Blanda kokosoljan, sockret och doftoljan så att scruben får jämn konsistens. 
Om du vill ha den lite mer "riv" i scruben så tillsätt lite mer socker. Lägg upp den i fina burkar.
 
Använd den för att bukt den torra och trista hösthuden.
Den lämnar en härlig och mjuk känsla efteråt.
 
Med detta tips så tackar jag härmed för idag /Fru Marmelad



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frumarmelad.blogg.se

Om konsten att vara ovardaglig i vardagen. Om att koka marmelad på allt. Om 2 UnderBarn och två SuperFöräldrar.

RSS 2.0