Idag startade jag morgonen med att tända en massa ljus för en nära vän som just nu går igenom något svårt. Jag råkar tro att det hjälper. Ok för några av er kanske det är hokus pokus men jag tror på tankekraft.

 

Och det får en själv dessutom att lägga allt i ett perspektiv. Jag må klaga på mörkret, diset och kylan, och det är klart att man får klaga men det är ändå viktigt att sätta allt i relation till allt annat som finns runtomkring en. Jag läste en kul plansch där det stod

Och det ligger mycket i det. Om mörkret och kylan är mitt största problem så är mitt liv i övrigt ganska så fint. Och jag kan gott ägna lite kraft och kärlek till de som brottas med större saker.

 

Stora Liten har varit hes i två dagar och jag har bara väntat på att  det ska bryta ut nåt. Därför var det föga förvånande när han kom upphasandes för trappan  tidigt i morse och klagade på ont i halsen. Och sen gjorde jag det misstag som alla föräldrar troligtvis gör någon eller säkert flera gånger under barnens skolgång, jag frågade om han trodde han kunde gå till skolan. Hahahaha, värsta amatören. Supermamma, yeah right...Och gissa vad han svarade...Knappast svårt att gissa. Och för att jag inte skulle tvivla så presenterade han en hostrossling tagen ur en dödsscen från någon b-film.

Så det blev Vabb

Ok jag kanske hamnar på någon hem och skola-hatlista eller nåt men det kändes helt ok att låta honom vara hemma idag. 

Jag kan räkna på mina 5 fingrar hur många gånger han varit sjuk sen han började dagis. Förra sommaren klagade han själv över sin friskhet när hans bror med retsam röst berättat att han fått piggelin mitt i natten (på grund av närmare 40-gradig feber). När jag sa till Stora Liten att det kunde han också få när han blev sjuk så tittade han på mig med melodramatiska ögon och sa

-Men mamma jag jag blir ju aldrig det. Jag bli ju aldrig det!!

Och han har rätt, han blir aldrig det. Jag tror inte han varit ensam sjuk hemma sen han hade vattkoppor för två år sedan. Och även om han inte var dösdsjuk så har det märkts att han inte mår hundra så jag tror ärligt att det var ett gott beslut. Jag hoppas att denna enda dagen kommer innebära mindre vabb och mindre lidande nästa vecka... 

Så ja det blev vabb. Och när jag ändå hamnat på hem och skolans hatlista så körde jag fullt ut. Han fick glass,   ( ja flera stycken och nej inte hemgjorda, ekologiska eller sockerfria) lite bullar och till och med lite chips (en sån där liten påse och det är ju fredag...). Och vi har inte gjort något "meningsfullt" på hela dagen utan vi har bara varit. Han har sutiit med plattan och sovit och jag har tittat på tv.