30 dagar har november. Dag 8. Scones och Musse Pigg
För den som någonsin sovit över hos oss har säkerligen blivit bjuden på scones. Snacka om comfortfood. Nygräddade scones där smöret smälter under ostskivan med marmelad på. Sedan studietiden så har detta varit ett givet inslag på helgerna för mig och har dessutom ofta önskats av diverse gäster. Det härliga med scones att det är så enkelt, går snabbt att göra och går dessutom att variera på många olika sätt.
Men sedan januari då jag slutade äta kolhydrater så har det inte blivit en enda liten scones-usling. Jag har liksom inte haft lust att göra dem när jag inte kan äta dem. Men idag på fars dag så tyckte jag det var dags att bjuda bästa pappan på scones och massa trevliga tillbehör. För åh vad han är värd det!!
Ostscones
7-8 dl mjöl
4 tsk bakpulver
1 krm salt
3 dl mjölk eller filmjölk
100g smör
1,5 dl riven ost
Sätt på ugnen på 225 grader.
Blanda ihop de torra varorna i en bunke.
Fördela sedan smöret i mindre bitar
och mosa ihop till en deg.
Häll över vätskan och blanda snabbt ihop.
Tillsätt till sist osten.
Om degen är för kladdig tillsätt lite mer mjöl.
Forma till lagom stora bullar på en klädd plåt
och grädda i ugnen tills de fått lagom färg.
Ät direkt med t.ex ost och marmelad
eller creme cheese och god salami.
Jag gillar att överraska till födelsedagar och andra bemärkelsedagar och älskar när man lyckas smita upp utan att den andre vaknar. Bäst är när man efter fixande kan glida in i sovrummet under skönsång med en bricka i högsta hugg medan den andre överraskande gnuggar John Blund ur ögonen. Triumph!!
Men med barn så har detta bilvit ett minne blott. För det första så vaknar åtminstone ett av UnderBarnen i samma ögonblick som ens fötter landar på golvet och genom tystnanden så kommer ett högt och tydligt
- mamma jag vill föööölja med dig! (Jag tror de har satt någon rörelsedetektor på golvet som ger ifrån sig ett slags ljud som bara UnderBarn kan höra)
Man försöker kanske säga schhhhhh! men om det är något som kan väcka någon så är det just hyssjande. Och även om den andre mot förmodan ändå inte vaknat så lär sömnen ändå inte bli långvarig då ingen av våra barn vet hur man viskar..... Och det är bara att erkänna, de har fått det från mig. Jag är så högljudd och har alltid varit. Min mamma har berättat att hon brukade höra mig när jag och mina kompisar hängde nere i källaren och att hon oroat undrat om jag verkligen satt där nere och pratade för mig själv. För ingen annan hördes..
Och denna Farsdag-morgon följde absolut mönstret ovan. Inom någon minut från att jag med smygande steg tassat upp så hade jag bägge två däruppe. Bägge ungarna satt dessutom vid trappan och med gälla röster lekte med sina bey-blades. Emellanåt så gav de varandra dessutom lite lagom dos av syskonkärlek vilket abslolut inte sker under viskningar. Inte ens Törnrosa bedövad med Stilnoct hade kunnat sova genom deras lek.
De var dock helt omedvetna om sitt oljud och var helt säkra på att deras pappa låg och sov där nere. Komiskt nog så fick jag bannor av Stora Liten när jag förslog att vi skulle lägga fram paketen (detta var mot slutet av allt fixande) Han tittade förskräckt på mig och säger med viskande röst (jasså han kan viska..) schhhhh, nu blir han ju inte ööööveraskad ju, mamma!
Men trots att deras pappa inte blev ett dugg överraskad så blev han nog väldigt glad av allt fint vi fixat. Och lite överraskad blev han nog nu av Stora Litens Fars-dagmundering:
Och för att ni inte ska tvivla på vem som ni har att göra med så bjuder jag såklart på ett enkelt marmeladrecept: Maken fick en stor burk av denna goda marmelad som sällskap till ångade färska sconesen:
Hallon och blåbärsmarmelad
500g hallon
500g blåbär
1 kg syltsocker
1 tskvaniljpulver
Häll bären i en kastrull och rör förskiktigt ner sockret.
För den som vill ha mindre söt marmelad
så går det bra att minska på sockret upp till hälften
men var beredd på att konsistensen blir lösare då.
Låt marmeladen koka upp och låt den koka i ca 5 minuter.
Rör runt lite dock och då så att sockret inte bränner fast i botten.
Blanda till sist i vaniljpulvret och låt koka ytterligare någon minut
Häll upp marmeladen i rena och torra burkar.
Efter den härliga frukosten så fortsatte firandet genom ett besök på Lasse Åberg-museumet i Bålsta.
Här kan man frossa i Musse Pigg och andra seriefigurer, kolla in Stig Helmers garderob, testa den berömda golfmaskinen och även leka i Trazan och Banarnes trädkoja (med både Olyckans verksatd och Hemlige Arnes labb. Lilla Liten var särskilt faschinerad av alla figurer och hade en liten gråblå pall som han släpade runt och ställde sig på för att nå upp till alla roliga montrar.
Helt lagom dyrt var det åxo, 220 kr för 2 vuxna och 2 barn och om man bara vill vara i Trädkojan så kostar det bara 50kr/barn och vuxna går in gratis. Ett tips för folk i Stockholmsområdet.
Och när vi kom ut från museumet så sken solen. Inte bara genom moln utan verkligen sken. Det kändes ljuvligt efter flera dagars regn och dis.
Det är ju som sagt Fars dag och trots att min Pappa varit död i snart 24 år så brukar jag ändå uppmärksamma honom genom att tända ett ljus i hans minne. Han ligger begravd på slottskyrkogården i Kalmar så jag har oftast inte möjlighet att ta mig dit. Jag brukar därför tända ett ljus på minneslunden vid kyrkan här hemma. Idag så öste dock regnet ner innan vi for till museumet så jag föreslog att vi skulle göra det på vägen hem och tog med mig ljus och tändstickor i väskan.
Och tur var väl det, för precis i närheten av Bålsta så ligger Kalmar kyrka. Fattar ni, KALMAR kyrka.
Så självklart så var det ju där jag skulle tända mitt ljus. Jag älskar sådana här kul tillfälligheter. Kunde nästan se Pappa småle lite åt slumpens komik.
Så fylld av härliga upplevelser så avslutar jag härmed denna fina helg/
Kram från Fru Marmelad
