Jag är och jag gör men inte fullt ut. 

 

Stora Liten sover över hos en kompis första gången. Det är något stort över det på nåt sätt, även om det nu skulle sluta med att han vill hämtas mitt i natten.

Jag minns inte när och hos vem jag sov över första gången. Ingen aning faktiskt. Jag minns dock alla gånger som jag sov på en madrass på min bardomsväns golv. Rummet gick i ljusblått och sängen hade runda mässingknoppar på sänggavlarna och jag kan fortfarande förnimma det nästan dimmiga ljuset som fann sig i rummet och hur jag brukade ligga och läsa nån kittybok eller hästbok i halvmörkret på mornarna innan hon vaknade. (jag vaknade alltis först och fick ligga läääänge och vänta)

Då var dessa övernattningar något självklart, som alla andra händelser som passerade förbi tillsammans med allt det andra som utgjorde ens vardag men som idag är som vackra tavlor som jag plocka fram nu när Underbarnen börjar passera denna milstolpe.

 

Fredag och fredagsmys.

Det är väl få dagar som har en sådan press på sig att producera fram något gott, avlappnat och mysigt på samma gång. På affären idag så var det så mycket folk att alla scanners var slut. Japp det var helt tomt på väggen där man brukar blippa ut dem. Alla skulle handla fredagsmys samtidigt. Vi med uppenbarligen

Idag så hade jag tänkt att göra en ostfylld lövbiff med krämig blomkålsgratäng och rödvinssås. Visst låter det gott, visst vattnas det lite i munnen.

Helst om man slänger in ett fylligt och lagom tempererat rödvin in i leken. Hysteriskt gott är det ska ni veta.

 

Titta på bilden nedan.

Ser det ut som fylld lövbiff? Ser det ut som krämig blomkålsgratäng? Eller som rödvinssås?

Nä.

För jag har en fantastisk make. Som i bilen på väg hem från affären konstaterar att jag nog är för trött. Och att han är ör trött. Och istället styr kosan och köper thaimat och kebab.

Jag behövde inte ens fatta beslutet för det gjorde han.

Och jag har ett fantastiskt Underbarn som lyckligt slevade i sig yogurt och havrepuffar som fredagsmys. 

Fredagsmys är inte vad man slevar i sig utan hur det känns när man slevar i sig det.