Kalas, allahjärtansdag och marmelad-dag
I am back.
Ledsen men orken har helt enkelt inte funnits. Operationen eller snarare återhämtningen efter den har varit tuffare än jag trodde. Sen blev det väl inte bättre med 2 influensasjuka barn.
Nu är båda två ialla fall friska och och vi ska alla tillbaka imorgon till dagis, skola och jobb.
Idag så har Stora Liten äntligen fått ha sitt kalas.
Jo jag vet att det är 2 månader (imorgon på dagen) sedan han fyllde år men vem orkar vara petig. Jul och nyår, långt jullov, operation och det faktum att maken endast är ledig varannan helg har liksom gjort att detta var den första helgen som fungerade.
Och varken Stora Liten eller hans kompisar verkade bry sig om att det var evigheter sedan han fyllde år. De hade jätte kul. (som alla säkert förstår så kommer jag inte lägga ut några bilder på gästerna...)
Detta med att bjuda och vilka och hur många är något av en stor huvudvärk hos mig.
Jag tycker det är dödssvårt.
Helst så skulle jag vilja bjuda heeeela klassen men 27 ungar plus Lilla Liten hemma hos oss 2 veckor efter en operation...nja, känns ju så där lockande.
Vi bjöd hela dagisavdelningen förra året men i år hade det inte funkat.
Men att välja ut några känns så grymt (och svårt).
Tänk om det är någon stackare i klassen som aaaaldrig blir bjuden. Det är svårt att tänka på, för vi vet ju att det förekommer i så många sammanhang. Det är tufft både för barn och för föräldrar.
Jag tänker alltid på den där killen i Jonas Gardells bok 'En komikers uppväxt', han med den tyska mamman, han som är obotligt utanför och som aldrig blir bjuden. Mamman försöker råda bot på det och bjuder hela klassen på kalas.
Som blir ännu ett tillfälle för hela klassen att mobba den stackars killen. Skratta och håna åt hans fina mammas försök att fixa fint kalas.
Usch nu sitter jag och nästan gråter när det nu skulle handla om Stora Litens kalas.
Jag gillar egentligen inte att dela upp i killar och tjejer men jag tog denna gången the easy way out. Det fick nämligen bli så att vi bjöd alla killarna i klassen. De är 11 stycken vilket blev perfekt och alldeles lagom. 2 kunde inte komma så det blev sammanlagt nio 6åringar och en 4-åring på kalaset.
Stora Liten hade önskat att få ha lite Star wars tema och det fick det bli. En av killarna konstaterade att vi troligtvis hejade på den mörka sidan eftersom i princip alla dekorationer var i rött och svart...Tänk vad uppmärksam en 6-åring kan vara....
Vi gjorde det enkelt.
Lite chips och ostbågar när de kom, sen lite hamburgare och pommes med valfria tillbehör för att sedan avsluta med glass med maränger, godis och såser som topping.
Är det en sak jag lärt mig så är det att inte anstränga mig med massa hemlagat till kidsens kalas. Ja alltså barnkalasen ( ni vet vid det här laget att de andra kalasen så anstränger jag mig desto mer).
De flesta ungar uppskattar inte att man stått och handskurit pommesen, de klagar över att såsen smakar konstigt (om man gjort sig besvär att göra egen hamburgerdressing) och de tar bara en tugga av de snyggt dekorerade cupcakesen som man stått och fixat halva natten.
Nä it's no use, bättre att lägga den energin på annat.
Stora Liten var nöjd, kompisarna var nöjda. Så då är Supermamman nöjd hon med.
Jag måste säga att jag är djupt imponerad av Stora Liten och hans vänner. Jag såg ju lite när jag var där och hälsade på i skolan på Stora Litens födelsedag men fick ju studera killdelen ingående idag. Och vilket omtänksamt gäng. Alla satt intresserat och tittade på när Stora Liten öppnade sina presenter. Även om alla inte lekte samma lekar hela tiden så fanns det inte någon som var det minsta utanför.De delade med sig, väntade tålmodigt på sin tur (både gällande mat och spelkonsoller) och inte en enda gång så blev det någon form av diskussion eller högljutt.
2,5 timma bara flög sin kos och och så plötsligt så kom alla föräldrar.
Efter kalaset så tog jag en stund i soffan med min fina alla hjärtans dag-present. I julklapp så fick jag ju ett uggleglas som använts flitigt och idag fick ugglan sällskap av ett hjärtglas. Lika fint.
Jag fick även en söt kopp med massa ugglor på. Undra varför maken och Underbarnen tyckte att den passade mig?!
Idag så är det marmelad-dag. Ni som oroade er att jag hade glömt kan således pusta ut.
Idag blev det lite experimenterande av marmeladkokningen.
Det fick bli en spännande blandning av milda päron, mjuk vanilj och som twist, torkade lavendelblommor.
Jag kan tänka mig att med rätt slags ost, eller på en nygräddad scones så kan den här marmeladen vara alldeles perfekt.
Päron och lavendelmarmelad
3 päron
2 dl syltsocker
1 msk torkade lavendelblommor
1/2 tsk vaniljpulver
ev 1/2 dll vatten
Skala, kärna ur och skär päronen i små bitar
Lägg dem i en kastrull tillsammans med sockret, vaniljpulvret och lavendeln.
Om päronen är väldigt fasta så kan det vara bra att tillsätta lite vatten.
Låt allt koka tills päronbitarna är mjuka (ca 15 minuter)
Låt svalna och häll upp i en torr och ren burk
Håll nu tummarna att det går bra att jobba imorgon (hrm förresten undra vart mitt passerkort är någonstans..)
Ha det gott därute/ Fru Marmelad
