Är dunderförkyld.

Ni vet så där på riktigt. Slem och snor som tagit över kroppen och huvudet känns som det är fyllt av acetonindränkt bomull. Rösten är på upphällningen och varje ord känns som besvärligt att både tänka och säga.

 

Som ni säkert förstår så kommer detta inlägget att bli kort för jag vill bara sova. 

 

Det har varit lite tuff tid nu med operation, influensasjuka barn och så egen dunderförkylning from hell ovanpå det.

Men mitt i allt snor och slem så känner jag något annat. 

Lite lycka faktiskt.

Ja ni läste rätt. Mitt i allt så känner jag lycka och tacksamhet.

Just nu är förkylningen mitt största problem, jobbigt men ändå hanterbart. 

För jag har en make som skött markservice, skjutsat mig till jobbet och låtit mig få gå in i min netflixseriebubbla, möjliggjort att allt ska bli hanterbart.

Jag har två barn som kommer rusande när jag öppnar dörren, som sitter utanför duschkabinen och leker med sitt lego bara för att få vara med mig medan jag duschar.

Och jag har fina nära och kära, som t.ex kommer och tar hand om mina barn när jag inte orkar själv. Som jag kan ringa och prata bort lite tid med. Som trots sitt eget elände kan ägna massa energi och kraft på att peppa mig.

 

Jag tror att jag berättat att vi valde att ha All you need is love som utgångsmarsch på vårt bröllop (inspiration från Love Actually såklart) och jag älskar de texraderna.

All you need is Love.

Love is all you need. 

Och idag som en pepp till mig själv så köpte jag den här fina ljuslyktan på en liten affär i grannkommunen.

Som pepp och som en påminnelse om vad som betyder något.