Om ni har opererats någon gång så har ni säkerligen fått utföra den nödvändiga och nästan högtidliga tvättritualen med Descutan.

För er som sluppit detta så kan jag berätta att man inför en operation ska tvätta sig med bakteriedödande lösning inte en gång utan 2 gånger. En gång på kvällen innan och sedan en gång på morgonen innan operationen.

2 gånger varje duschomgång ska man skrubba sig med en svamp innehållandes Descutan (som luktar som sjukhus på flaska). Enligt ett viss schema så ska man gå igenom hela kroppen. Från topp till tå. Först håret och sedan kroppen. Inte ofta man har instruktioner när man duschar.

Det är jätteviktigt att inte få det i ögonen och eftersom det dessutom är giftigt för nervsystemet så ska man vara väldigt försiktig så att det inte kommer in i hörselgången. Helst så ska man använda fettvadd.

Så i söndags så stod jag där i duschen. Vågade knappt titta, hörde ingenting för jag hade fettvadd i öronen och försökte så nogrannt jag kunde tvätta mig med detta läskiga medel utan att det för den skull kom in i ögon och öron.

Efteråt när jag låg i min renbäddade säng i nytvättat nattlinne (också en del av ritualen) så kändes det som medlet trots min nogrannhet kommit in överallt. Det blir ju lätt så när man får tid att känna efter

Nog stack det lite i näsan, och visst kändes det lite märkligt i öronen. Och undra om inte det sved en aningens i ögonen med? Tänk om medlet var på väg in i min hjärna?!

Paranoia-city here I come

Just där och då så var jag mer rädd för descutanrelaterade skador än för just operationen.

 

Morgonen efter så var det dags igen med dubbeldusch men då hade jag inte tid att nojja efteråt för barn skulle kläs på och lämnas och tur var väl det.

Underbarnen visste om att jag skulle opereras och att jag skulle sova borta en natt. Lilla Liten var orolig att jag skulle vara ensam. Så som tröst så fick jag några av hans fruktklistermärken som han satte på min ena reflex.

-mamma, du kan titta på de här och tänka på mig.

Hur fint var inte detta? Detta gott folk är kärlek. Underbara unge!

 

Jag fick i julklapp av min fina bror en ask med praliner från Chokladfabriken som jag sparat för just detta tillfälle.

Så nerpackat i sjukhusväskan så låg denna vackra och inbjudande ask med ljuvligt goda mumsbitar och bara väntade på att jag skulle ta mig ur dvalan.

Ni kan inte ana hur gott det var att sätta tänderna i dem, att byta ut smaken av narkos som hängde sig kvar mot Stockholms bästa praliner. Jag lovar att det finns inget bättre tillfälle att lyxa till det med choklad än när man är klädd i osexig sjukhusskjorta, vita stödsockor och är lite allmänt ynklig efter narkos och operation.