Duplotåg och veckans marmelad
Efter allt stök och stoj igår så trodde jag i min enfald att Underbarnen skulle sova länge idag. Men ack så jag bedrog mig . Kl 05.20 så vaknade Stora Liten och kort därefter så kom Lilla Liten upp han också. Och sedan började tjatet om att få öppna upp alla kartonger från presenterna de fick igår. Lego i alla möjliga varianter, ägg som i vatten förvandlas till en dinosaurie, monstertruck och en mjukisdinaurie som låter och pratar.
Och även om jag utåt sett var en förståndig vuxen och satte stopp för rivkalaset så kunde jag inom mig precis förstå deras längtan och otålighet.
För let face it, jag exakt likadan. Såfort jag köpt något oavsett det är en ny väska, en klänning eller en ny ljusstake så vill jag bara hem och få riva ur ur påsen och få använda min nya sak. Om det är ett klädesplagg så kan ni räkna med att jag har på mig det nästa dag. Om det råkar vara ett klädesplagg man faktiskt inte kan strutta runt i en vanlig dag (typ en balklänning) så tar jag varje tillfälle som bjdus härhemma att prova det tills det är dags att få ha det. Min bröllopsklänning är ett ypperligt exempel på detta. Om det är så att det finns någon sanning i att det betyder otur att den blivande maken har sett klänningen innan bröllopet så är vårt äktenskap i rejäl fara så ofta som jag gled runt i min klänning innan utsatt datum.
Naturligtvis så fick underbarnen öppna några av paketen. Jag är förståndig förälder inte en tyrann.
Bland annat så fick Lilla Liten en duplojärnväg som jag och underbarnen ägnade förmiddagen att bygga ihop.
Jag kan verkligen förstå de vuxna som fastnar för modelltågbana för åh vad kul det är att bygga upp en liten värld för tåget att tutande åka förbi.
Det var dessutom väldigt roligt att se syskonen samarbeta fram hur rälsen skulle läggas, var husen skulle stå och hur bommarna skulle läggas.
Jag satt en lång stund i soffan med en kopp kaffe, iakttog ungarnas lek och bara myste medan tåget tuffade fram på sin räls.
Som ni säkert har förstått så gillar jag att laga mat men jag ärligt erkänna att jag är väldigt ostruktuerad och väldigt oplanerad när det gäller matlagning.
Jag går i princip aldrig ifrån något recept utan bara sträcker mig efter vad som råkar finnas hemma. Oftast blir det dock gott ska jag tillägga.
Och om jag någon gång råkar ha ett recept i grunden så slutar det med att jag liksom slänger ner så mycket att man inte ens kan ana vilket recept som lurar i bakgrunden.
Som idag så skulle vi äta kyckling i ugn men det fick jag överge eftersom jag glömt bort att ta fram den för tining. Istället så tänkte jag att jag skulle göra en typ carbonara. Det började bra med fläsk vitlök och parmesanost men sedan gick det snabbt överstyr. Jag hittade en ensam chorizo som jag choppade upp, sedan slängde i jag den sista snutten av den soltorkadetomatröran från igår, en skvätt vitt vin, lite grädde och som avslut de gula och röda körsbärstomaterna som jag använde till spetten.
Inte ens likt en carbonara. En riktig italienare skulle ha rivt sitt hår likt matadoren i Ferdinand. Och för att göra ytterligare ett avsteg från orginalet så hyvlade jag zuccini och hade istället för pasta.
Men på en liten tallrik så fick vi en påmminnelse att även om det inte det inte blir som man tänkt sig så kan det bli väldigt bra
För att stretcha ut helgkänslan ordentligt så dukade jag fint med en ny duk, gula tulpaner, ett helt fat med ljus och som pricken över i.et ett stort glas med fylligt vin.
Söndagkvällar har en tendens att överkuggas av att måndagen är i antågande och det är därför lätt hänt att man inte njuter av helgen fullt ut. Men kom ihåg helgen pågår tills dess att klockan ringer måndag morgon så ta vara på varenda liten sekund.
En liten kul detaj var att jag hittade bitar av tårta nerstoppade i alla doftljusen som stått på bordet igår under festen. Någon liten (hoppas jag iallafall) som haft en rolig stund i sin ensamhet eller en hint till mig att tårtan var superäcklig...
Det fick mig att tänka på när Underbarnens kusin på ett annat kalas för några år sedan stoppat ner småbilar i alla blockljusen runt omkring i huset. Han hade verkligen gått våning upp och våning ner och klämt ner små metallbilar i varenda ljus...Nogrannt och innovativt må jag säga. Dock en liten påminnelse om att barn och ljus är en dålig kombination att lämna ensamna tillsammans...
Veckans marmelad fick bli en kombination av smaker som jag velat göra länge men inte riktigt vågat göra, mest för jag har haft svårt att tänka mig hur konsistensen skulle bli. Men det är ju det som är det fina med den här utmaningen, att gå utanför min trygghetszone och våga testa nytt.
Så årets 4.e marmelad fick bli en Hallon och chokladmarmelad.
Jag använde mig av Lindts 85% choklad för att få fram kontraster i smakupplevelsen. En ljusare variant tror jag har en tendens att göra marmeladen sliskig och söt utan att tillföra något.
Hallon och chokladmarmelad
500gram hallon
3dl syltsocker
100gr mörk choklad
Hacka chokladen grovt.
Koka hallonen och sockret i minst 5minuter och dra ifrån plattan.
Skumma av om det behövs.
Rör ner chkloden och låt den smälta.
Låt marmeladen få svalna och häll upp i en torr och ren burk
Åh denna marmelad var ljuvlig.
Den var verkligen otroligt supergod. Jag kan tänka mig oändliga användningsområden.
Perfekt till en getost på ostbrickan, på det nybakade sconet eller varför inte ringlande över den hemmagjorda vaniljglassen. Jag kan även se den som en perfekt gåbort-present. Lätt att göra men ändå unik utan att vara konstig eller för udda i smaken. För vem gillar inte hallon och choklad?
Imorgon så drar sista veckan av januari igång. Skönt att den här första månaden snart är till ända
Godnatt till alla därute/Fru marmelad
