Finbesök och myspepp som jobbar i kulisserna
Idag har avjulningen börjat på allvar. Juldukarna har vikts ihop och ersatts av ojuliga varianter. Just så här i januari så frossar jag i lila och silver som är väldigt vintrigt på något sätt utan att kännas juligt. Just den här fina i lila och guld köpte vi i Thailand förrförra året (gud vad sjukt det känns att säga det om hösten 2014) ochden passade väldigt bra med den vackra guldiga renen.
Tomtarna kommer en och en att få tiptappa ner i jullådan under de närmsta dagarna. Jag vet att vissa river av alla juldekorationer som i ett jätteplåster och vips så har allt som hör julen till försvunnit på en kväll men för min del så behöver jag nog göra det mer succesivt. Lite pö om pö.
Åh vilken fin dag jag har haft idag. Vet inte varför men jag var dödenstrött imorse när jag vaknade och var väldigt tacksam mot Maken som kom med kaffe ner till sängen innan han swischade vidare til jobbet. Stora Liten var en ängel och lät mig få slumra till medan han gick upp och fixade smörgåsar till sig själv och lillebrorsan som de sedan åt till Emil.
Visst är det fantastiskt när man inser att barnen börjar bli så stora att de faktiskt ser att mamma och pappa inte bara är föräldrar utan är personer med egna behov.
Vi tog en promenad till affären( ja det var allt jag lyckades med gällande utelivet, pulkabacken som var fylld av jullovlediga barn ratades omedelbart i enad UnderBarns kör) . Solen glimtade lite fram mellan tussiga moln samtidigt som snön föll ner mot marken.
Jag hade lovat att de skulle få välja lite godis. Ja nu knorrar hem och skola-tanterna igen. Godis, på en tisdag?!!! Japp godis på en tisdag men det är ju även trettondagsafton så det räknas ju som lördag eller hur...
På vår ica så har de börjat med olika storlekar på godispåsarna till plockgodiset och den minsta påsen är perfekt storlek att plocka i till UnderBarnen. Det räcker med några godisar och påsen känns välfylld till skillnad från de där bautapåsarna i vilka en hel 2 kg påse med mjöl fick plats.
Bägge barnen plockade noggrannt sina godisbitar och visade på samma gång hur olika de är. Väldigt kul som mamma att se.
Lyckliga barn fick öppna påsarna på vägen hem och välja en bit att njuta av. Stora Liten visste direkt medan Lilla Liten betraktade sin påse länge och väl.
På eftermiddagen så kom en av mina fina vänner på besök. Vi har känt varandra i lite mer än ett deccenium och hon är en sådan fantastisk person. Även om det kan gå upp till ett halvår mellan träffarna så känner jag alltid att det finns en äkthet mellan oss som gör att tid och rum inte betyder så mycket.
Lilla Liten blev väldigt förtjust i henne och han är inte den mest lättflirtade, det ska gudarna veta. Men hon fick äran att sitta bredvid honom något som oftast brukar föräras hans Supermamma och möjligtvis mormor och farmor.
Bästa stunden på dagen var när vi fick sitta i soffan och prata bara hon och jag. Om jobb, om relationer om det som passerat och om det som komma skall. Efter en stund kom Lilla Liten och kröp upp och somnade.
Vardagsrummet dansade av tända ljus och snön föll sakta utanför medan vi tog turer att lyssna och prata.
Och jag säger jag alltid har sagt, i det enkla bor det stora.
Dagens myspepp är något som jag faktiskt haft i några år men som jag en sådan kall dag som denna kände en väldig uppskattning gentemot, nämligen mina Timberland-stövlar. Jag har kämpat på i mina kalla höstskor ända fram till nu (av vilken anledning vet jag ej) men när nu rysskylan slog till så grävde jag fram mina vinterstövlar. Jag minns att jag köpte dem med min första riktiga lön efter föräldraledigheten med Stora Liten. De är alltså inne på 5.e vintern och trots att de var ganska dyra så är de så värda sitt pris. De ska hålla upp till -35 och hitintills så har mina fötter aldrig behövt frysa.
De bidrog att jag idag kunde njuta av allt det vackra därute och därför förtjänar de myspeppstatus.
Godnatt alla därute
/Fru Marmelad
