Jag säger alltid hej till chauffören, tycker det är oförskämt att inte göra det och gjorde det även idag. Bara att kämpa emot när det januarigrå försöker dra en med sig. 

Jag vinkade även som vanligt tack till bilarna som lät mig passera vid övergångsstället på väg från bussen. 

Kan tyckas vara småsaker men effektivt sätt att inte hamna inne i sitt kassaskrin.

 

Vi har varit och handlat idag. Ledsen att göra er besvikna men ingen frukt och grönt-relaterad incident idag. Kändes skönt att inte orsaka något drama utan att få vara en normal kund.

Ja så normal man nu blir med två underbarn i åldrarna 4-6 år där det förs ljudliga diskussioner om vilken yogurt som bör köpas  (där diskussionen slutar med -aaah du faaaaattar ju ingenting! när Supermamman inte vill köpa starwarsyogurten med typ 100kg socker och dubbla priset), illvrål när den ena petat på den andre även om den andre petade först på den ena och där den andre hämnas med att slänga den enes mössa eller dylikt in i ostdisken...

Det positiva är att det ialla fall är noll chans att vi ger andra föräldrar komplex om att alla andra är perfekta...och detär ju skönt att kunna bidra med något.

 

Kvällen efter handlingen liksom bara flöt iväg och nu sover bägge underbarnen och jag hör minsann att maken småsnarkar framför tvn.

Maken och Stora Liten tog en liten stund framför tv-spelet medan jag och Lilla Liten hängde sida vid sida på mellanvåningen. Han satt och smålekte med legogubbar medan jag tog en kopp te framför netflix

 

Jag vet inte om jag nämnt det tidigare men jag har alltid sett mycket av mig själv i Stora Liten. Både till utseende men främst i hur han förhåller sig till saker. Han har samma trevande försiktigthet när det gäller att testa nya saker som jag alltid har haft och är inte en sådan som till exempel kastar sig ner för backen med en cykel det första han gör (som jag sett andra barn göra). Dock när han väl lärt sig att behärska något då är han hur vågad som helst. Och jag är likadan och har alltid varit.

 

Men jag kan verkligen se mig själv i hur Lilla Liten leker. Han kan i långa stunder sitta för sig själv med små figurer låta dem pratmumla mellan varandra. Visst det kan väl Stora liten också göra men jag kan se en skillnad i hur mycket mer Lilla Liten försvinner in i leken.

Jag var nämligen precis likadan. För det första så kunde vadsomhelst förvandlas till lekfigurer som till exempel mammas silverskedar med snirkliga mönster eller mandarinklyftor (där de två största oftast fick vara mamma och pappas och de minsta fick vara barn, om några av klyftorna satt ihop så kunde min fantasi leka fram att klyftan var gravid..). För det andra så hade jag förmåga att helt stänga ute min omvärld och gå in i min mandarinlek.

Föga roande tyckte mina föräldrar när det tog sisådär en evighet att äta en liten frukt.

Min bästa barndomsväns föräldrar har berättat om när jag för första gången kom dit för att leka. Jag tror att de satt och åt för jag hänvisades att sitta och vänta. I trappen hade de ett fantastiskt fint dockskåp som jag började leka med och försvann långt in i leken så att jag glömde bort familjen som satt och åt. Med hög och ljudlig stämma hade jag tydligen gjort ett otal olika röster ( alla i dockfamiljen hade ju olika såklart) och med en intensiv fantasi lekt ihop fantastiska scenarier som drabbade de intet ont anande dockorna.

Min väns familj och helst de vuxna hade roat suttit och lyssnat på teatern som utspelades i rummet bredvid av denna nybekanta flicka.

 

Fantasi och att leka bort en stund är en fantastisk gåva och jag blir så glad när jag ser att mitt yngsta Underbarn har fått rikligt av den här gåvan.

Förutom att aktivt försöka motverka januari-effekten så har jag gjort en annan sak för att lyfta denna vardag. Jag har nämligen valt ut min julklapp från jobbet. 

Vi fick alla ett form av presentkort från ett företag som heter visauppskattning.se. Man går in på deras sida och knappar in sin kod och får då en hel uppsjö av olika saker att välja ibland (som är baserad utifrån den nivå som man fått)

Jag har väntat på just en grå och trist dag att välja ut min klapp och idag var verkligen den perfekta dagen för detta. Och bland förkläden, ljuslyktor, träningshantlar och exklusiva choklapaket så hittade jag till slut en vackert uppläggningsfat (lite i samma stil som Mateus för er som känner till det företaget) i naturvitt.