Måndag och fredag på samma gång
Måndag som även som en fredag, vad kan vara bättre?!
Jag har ju varit inne och jobbat idag men både jag och barnen är nu lediga i två dagar. Och sen jobbar jag två och så är det helg igen. Mycket bra upplägg på veckan må jag säga!
Nu sitter ni säkert på helspänn och undrar hur det gick för Lilla Liten och lämningen idag. Ja jag satt i alla fall på helspänn från kl 7.30 och framåt när jag visste att maken skulle lämna UnderBarnen. Och klockan 07.47 så ringde det. Lilla Liten var hysteriskt ledsen och maken tog sig inte därifrån. Lilla Liten hade till och med försökt springa sin väg för att slippa. Maken trodde det kanske kunde hjälpa att prata med Supermamman lit. I andra änden av telefonen så hördes hulkande snyftningar, så där som det blir när man gråtit riktigt mycket. En liten pipig röst nådde sedan mitt öra efter att jag frågat Lilla Liten hur det var
-Mamma ( mer snyft och lite gråt) ingen av mina kompisar är här. Jag vill inte heller vara här mamma.
Hur jag lyckades att sitta kvar och inte i ilfart rycka åt mig kappan för att hämta mitt Lilla UnderBarn är bortom mitt förstånd.
Jag försökte trösta och berätta att mamma kommer sen och hämtar.
Varav den lilla pipiga rösten sa
-mamma jag vill vara med dig nu, mamma. Kommer du nu mamma?
Fy vad gräsligt det är när ens barn är ledset om man sitter borta i tjotahejti och vet att man ska sitta där hela dagen.
Jag ringde dock lite senare och fick veta att han satt och lekte. Och så hade det tydligen varit hela dagen enligt de som jobbade när jag kom och hämtade. Lät inte som han hade trakasserat någon personal med att stalka in på toaletter heller.
Däremot så hade han berättat att hans mamma blev knivhuggen i benet igår med stööörsta kniven och att det blev stort jack och att det kom bloooood.
Fröknarna tittade lite undrande och lite oroande på mig när de berättade vad han sagt. De tittade väldigt nyfiket på mina ben som dock var ju helt täckta med tjocka strumpbyxor och avslöjade ju ingenting.
Men ja det var delvis sant. Jag fick en kniv i benet i går och ja det var största kniven och tyvärr blev det värsta jacket och det kom en massa blod.
Men innan ni nu ringer polisen i tron att det skett ett mordförsök (som dessutom Lilla Liten blivit vittne till )så kan jag dementera att nej jag blev inte knivHUGGEN.
En kniv som hamnat slarvigt trillade ner från köksbänken igår och trots att jag var kvick som en vessla så lyckades eggen landa på mitt smalben och rev upp ett ganska djupt sår ur vilket det pumpade massa blod.
Så mer dramatiskt än så var det inte.
Lilla Liten deklarerade att han var väldigt klar med dagiset och att han inte tyckte vi skulle gå dit igen. Ledsamt nog ska han ju dit både torsdag och fredag och då är det jag som lämnar. Bägge dagarna....Tur att vi har två lediga dagar innan dess.
När vi väl kom hem efter promenad i rysskylan så önskade Stora Liten varm choklad så det svepte vi ihop. Jag var beredd att säga ja till nästan vad som helst bara för att vi alla tre överlevt den här dagen och utan större gnissel tagit oss hem.
Vi tog upp chokladen till tv-rummet och skulle titta på film men fick inte igång det för maken kopplat på något sätt med det nya tv-spelet som Underbarnen fick av sim morbror. Stora Liten som emellanåt är expert på att hitta kompromisser föreslog att vi skulle titta på barnkanalen istället och en vindpust av kärlek svepte genom hjärtat inom mig för hans försök att göra det till en fin stund ändå.
Typiskt nog så låste sig tvn på något sätt och ännu mer typiskt så låste den sig så att vi hamnade på den finska kanalen. Det gick verkligen inte att koppla, varken på kontrollen eller på tvn. Stora Liten som verkligen ville få ha det mysigt, ryckte på axlarna lite och sa med den hurtigaste rösten han kunde uppbåda:
-det gör inget, vi titar på den här kanalen. Vi behöööver ju inte förstå, vi kan ju titta på bilderna istället.
Så där vi satt vi uppe i tvrummet med varm choklad och tittade på finsk dokumentär.
Som ni vet vid det här laget så älskar jag julen. Allt som har med julen att göra (förutom stressen). Men januari har jag som bekant inte så mycket för tyvärr. Det känns så abrupt och avskalat så snabbt. Som om sommargröna Juli skulle ha efterföljts av grå och kala november.
Men en sak som jag uppskattar otroligt mycket är alla vackra tuplaner som börjar fyllas i butikerna. Jo jag vet att det finns tulpaner även innan jul men då är det så många andra blommor som trängs så att de späda tulpanerna inte riktigt syns. Men så kommer januari och då plöstligt så fylls hinkarna med tulpaner i alla möjliga fräsiga och fräscha färger.
Och för att det inte ska kännas för tomt när julblommorna en efter en börjar vissna så brukar jag köpa tulpaner. Helst lila. De vittnar om en tid bortom jul och bortom kyla. Att det finns en vår som väntar.
Så idag när rysskylan tar sitt isgrepp utanför så får denna vackra bukett vara dagens myspepp.
Nu ska jag njuta av den här måndagkvällen som är som en fredag
Ha en fin kväll önskar Fru marmelad
