Jag blir inte av med min trötthet.

Den slår liksom till redan på bussen på väg till jobbet, då är det som att kroppen tycker att morgonfix och lämning av barn räcker som dagsverke och skickar signal att det är dags att sova.

På tåget hem är det likadant och jag slumrar till även om jag koncentrerar mig intensivt på att inte somna...känner mig som ett litet barn som somnar mitt i leken över en boll.

 

Men även om jag är förlamande trött så måste jag säga att jag verkligen vardagsnjuter just nu. 

Maken hämtade ju kidsen hela förra veckan och även de två första dagarna den här veckan men idag så var det äntligen min tur. 

Åh jag älskar verkligen att hämta. 

På morgonen så har man i regel en tidpress på sig, man ska med bussar och vill inte dra ut på lämnandet utan det är en ganska korthuggen process.

Påklädning, promenad, avklädning, upphängning, puss&kram, vinkvinkvink.

Men vid hämtningen så kan man få unna sig lite lugnare tempo, ta tid att prata med fröknar och kompisar som är kvar och beundrande betrakta ungarnas senaste alster och bedrifter.

Jag tror jag har nämnt det tidigare att alltid har med mig något ätbart vid hämtning som en liten frukt, en smörgås eller en färdig smoothie. Jag tror man ökar chansen till en mysig hämtning för att dels så behöver man inte tokstressa hem om man vet att ens UnderBarn fått i sig lite och dels så blir det enklare för ens barn att hålla ihop sig och inte gå i taket över att strumpan sitter fel om det inte är tokhungrigt.

Sen blir det ju en mysigare stund på något vis med en liten banan eller mandarin. En liten överraskning kring vad Supermamman ska ha med sig i fickan idag då...

 

Både lämningen och hämtningen idag gick galant. ...ja eller nästan.

Stora Liten äter ju frukost på fritids och vanligtvis så brukar han ha smörgås med sig men har på senare tid önskat lite variation så idag så packade jag ner en liten yogurtförpackning och en smoothie istället.

När vi var på väg ut ur bussen och på väg upp mot skolan så sa han flera gånger att det luktade yogurt. Efter typ tredje gången så var jag ju tvungen att kolla inne i  väskan och upptäckte förskräckligt nog att yogurtburken spruckigt och rymt ut i heeeela väskan. 

Suck! Jag kände att en känsla av lesshet spred sig i min kropp och konstaterade inom mig att jag kunde glömma att hinna med nästa buss.

Men något fick mig att inte låta lesshetskänslan ta överhanden och detta något eller snarare någon var Stora Liten.

Jag hade förväntat mig en helt annan reaktion än den som kom. Jag trodde nog att han skulle få nån form av hetsigt surhetsutbrott men istället så tog han det med ro och frågade bara lugnt om jag kunde hjälpa honom med att tvätta bort det ur väskan.

Och om han kunde ta det med ro att hans frukost låg och skvalpade i botten på väskan så kunde väl jag också göra det.

Och jag hjälpte honom så klart och jag hann faktiskt med min buss ändå.

Så därför vill jag säga att lämningen trots yogurtkatastrof gick galant.

 

Väl hemma efter en otroligt härlig hemgång med två väldigt glada Underbarn så gjorde jag vår familjs variant på snabbmat nämligen Ugnspannkaka.

Alltså ärligt, finns det något enklare än just detta?

Mjöl, mjölk och ägg..visp, visp visp och ner i en långpanna. Sedan in i ugnen där pannkakan i princip sköter sig själv. Man behöver bara titta till den så att månlandskapet på pannkakan inte typ tar över hela ugnen.