Vardagsbubbel och bottenlös pizza
Jag och Lilla Liten har en kamp.
En gigantisk kamp.
Det handlar om kalsonger.
Han hatar dem. Intensivt och passionerat. Och han vägrar ha på dem. Om vi mot alla odds får på honom ett par så gråter han stora krokodiltårar och sedan vid första bästa tillfälle som han får så ränner han och drar sig av dem. Har han möjlighet så sätter han dessutom på sig en blöja.Sedan kommer han stolt och deklarerar sitt tilltag.
Och jag känner att jag är ute på okänt vatten för detta var nämligen aldrig ett problem med hans bror. Med honom så gick pottträningen som en dans och vid ungefär 3,5 år så var det klart.
Och kalsonger var dessutom en del i motivationen för honom. Snygga, roliga och coola kalsonger för STORA barn. Vi gick och handlade dem tillsammans och han var superlycklig och ville ha dem jäääämt.
Men med Lilla Liten så är detta helt bortkastat. Han springer skrikande åt andra hållet när han ser att vi tar fram kalsonger och det spelar noll roll hur snygga, roliga eller coola de är. Köpa dem tillsammans är inte att tänka på. Han fick några av tomten ( i ett patetiskt försök att göra dem med spännande) men konstaterade baraa torrt
- de är inte till mig.
Vidare så fullkomligt fnyser han åt argumentet åt att då blir han ett STORT barn. Han vill nämligen inte bli STOR. Han vill vara liten. Inte bebis utan Liten och Lagom. Som har blöja och som inte har kalsonger.
Och vi har låtit honom vara Liten och Lagom nu en längre tid. Men idag så kom ett break through. Efter middagen så gick han med (motvilligt dock ska tilläggas) på att ha kalsonger fram till läggdags. Och gissa vem som ligger och sover i kalsonger just nu?!
Föräldraskap är en väldigt märklig företeelse. Att det skulle innebära outgrundlig kärlek blandat med frustration, det hade man ju förstått men att man skulle föra en djup kamp kring kalsongernas införande det kunde man nog inte riktigt ana.
Undrar just hur han kommer att reagera när han vaknar och inser att han fortfarande har sina kalsonger på sig. Får väl återkomma om detta imorgon.
Något jag inte är bra på, det är att dricka vatten. Jag är faktiskt urusel på detta. Jag är istället väldigt bra på att dricka kaffe. Koppvis med kaffe. Åh finns det något bättre än dagens första, andra och tredje kopp kaffe?! Mmmmm ren och skär njutning...och det kanlätt bli en fjärde och detta bara innan lunch.
Men vatten....bläää
Denna brist och denna talang är dock inte alltid den bästa kombon tyvärr. Så jag jobbar på det jag lovar men vatten är ju så tråååååkigt att dricka. Jag är sällan riktigt törstig och kommer mig liksom inte för att dricka i förebyggande syfte. Inte ens vid maten så faller det mig naturligt att dricka vatten.
Mineralvatten går dock mycket bättre men jag har läst att dricka mycket mineralvatten kan öka risken för njursten och det gillar jag inte. Förskräckligt hemskt.
Men jag har bestämt att om jag dricker vanligt vatten under dagen ( och minskar på kaffet) så kan jag få unna mig ett glas med iskallt och bubblande mineralvatten deluxe varianten framåt kvällen. Med massa is och frusna hallon.
Ljuvligt superdupergott. Lite vardagslyxigt Bubbel är ju aldrig fel....även det vattniga bubblet.
Idag gjorde vi snabbmat, jag och Underbarnen nämligen Småpizzor.
Vanliga små runda bröd typ vetekakor fick bli botten med tomatsås, lite skinka, riven ost och tomater på.
Som sista piff lite oregano och så in i ugnen i tp 5-10 minuter. Tadaaa!
Perfekt för dagar som dessa när jag har både lämning och hämtning.
Till mig själv så gjorde jag en bottenlös Pizza. Låter ju helknäppt kanske men perfekt när man vill ha något snabbt, mättande och gott.
Den består bara av toppingen på en pizza liggandes på folie, alltså ingen deg. Jag brukar göra på bacon, lök, ost och tomat. Toppar med oregano här med och klickar sedan på chilibea.
Grymt gott.
Håll nu tummarna att första slaget i kalsongkriget är vunnet.
/Kram Fru marmelad
