Varma minnen

Nämen ärligt vilket skitväder det har varit idag.
Jag önskar det fanns några omskrivningar men nej, s k i t v ä d e r är det enda jag har att säga. Gråvita skyar, plusgrader som förvandlat snön till slask och snöblandat regn som känns som småspik mot kinden. Som en liten extra piff mitt i allt så var dessutom slasket glashalt och Fru marmelad förvandlades till tant Marmelad när jag försökte ta mig (helst levande) upp till Stora Litens skola. Vad jag inte kan förstå var hur alla andra bara kunde i snabb takt traska förbi medan en annan glattade runt och såg ut som Bambis farmor.
Så har det alltid varit. Jag minns när vi skulle cykla till skolan under vintern och vänner och skolkamrater kom i rasande fart utan att trilla trots att det var isgata medan jag minsann fick cykla i slow-motion för att inte rasa omkull.  Orättvist om ni frågar mig.
UnderBarnens kläder var fortfarande blöta när jag kom och hämtade dem och de var inte muntra att sätta på sig dem för att gå hem. Men vad gör man...Vandringen hem var som en blandning mellan kall blöt filt och en slush puppie.
Det tog en lång dusch, 2 koppar te och en lång stund under en filt för att komma ur slask-kylans grepp.
 
Men en härlig grej var att bägge ungarna så uppenbart hade haft toppendagar på dagis och i skolan. Det riktigt lyste om dem. Lilla Liten var överlycklig att få vara tillbaka efter 3 dagar (som varit likt tortyr om du frågar honom) på uppsamlingsdagiset och Stora Liten var glad att två av hans bästisar var tillbaka efter en månads utomlandsvistelse.
Jag vet att jag egentligen ska tycka att utvecklingen går för fort och att de glider ur mina fingrar men jag njuter  av att se hur de redan har sitt. Sina fröknar, sina rutiner, sina vänner och sin jargong. Och att allt detta verkligen är viktigt för dem. 
 
För att inte låta januarivädret suga musten ur mig så tog jag en stund efter maten och drömde mig bort. Ungarna satt och lekte med lite lera och med deras skratt i bakgrunden så plockade jag lite med semesterbilder, från den senaste sommaren och från Florida och Thailand.
Jag lät minnena av maten, havet, de ljumma kvällarna och badande barn liksom bitterljuvt bara få strömma in. Jag skrattade lite vid bilderna från stranden i Fort Lauderdale då vi hade springtävling, jag kände saknaden efter min syster och att få vara närvarande i hennes liv och jag längtade tillbaka till den ljuva och exotiska stämningen som omgav oss i Thailand för lite mer än ett år sedan.
Om några månader så är vi på andra sidan atlanten hos min syster och försommaren står dessutom i antågande. Om bara några månader. 
Det gäller att hitta det som får en att stå ut och att tänka på allt fint vi varit med om och allt fin som vi har planerat passade perfekt för den här slaskiga och grå januari-måndagen. Och dessutom för alla som har en tuff månad rent ekonomiskt, minnen och dagdrömmar är alldeles gratis.
 
 
För er som följt mig sedan i höstas vet att jag hade väldigt mycket ett tag där i november. Stress av olika slag hade mig i ett järngrepp och det var väldigt läskigt. Kanske har några undrat hur det är nu? Jag kan glädja er att med Fru marmelad så är det så mycket bättre och den förlamande stressen faktiskt har skingrats för den här gången. Tack alla som peppade, stöttade och lyssnade.
 
Nu ska jag faktiskt sova.
Imorgon så är det min dag. Ni vet den där dagen som jag varken behöver lämna eller hämta och efter dagens blöta eskapader så känns det väldigt skönt.
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

frumarmelad.blogg.se

Om konsten att vara ovardaglig i vardagen. Om att koka marmelad på allt. Om 2 UnderBarn och två SuperFöräldrar.

RSS 2.0