Får jag presentera årets första marmelad: Het Äppelsinmarmelad
I ett svagt ögonblick så lovade jag ju att varje vecka göra en ny marmelad och lägga ut det på bloggen. Jag insåg nog inte förrän efteråt vad jag lovat. Detta kommer att bli en utmaning som heter duga.
52 marmelader.
Det är ganska många. Ja chutneys och curds får det bli några också men ändå. Om jag klarar detta så kan väl ingen förneka mig mitt namn. Och jag misstänker att framemot senhösten så kommer vi alla få se ganska intressanta smak-kombinationer när alla normala varianter redan blivit gjorda...Men kul ska det bli.
Jag har tänkt att söndagar få bli mina marmeladskapardagar och idag var det därför dags att skapa första marmeladen för i år och för denna utmaning.
Under jul brukar jag använda både äpplen och apelsiner för att dekorera, vilket gör att jag ofta har ett överflöd av dessa två frukter. Och när de fått ligga några dagar så kan äpplen se lite trista och skrynkliga ut och även apelsiner antar ett dävet utseende. De blir då tyvärr inte förstavalet när ungarna ska ta en frukt från fruktfatet och får då ytterligare några dagar att skrynkla till sig på. Det är inget fel på dem men de inbjuder liksom inte till att ätas. Men släng inte ut dem. Det går att göra mycket med dem, jag lovar!
Idag fick några av dem förenas tilsammans med lite chiliflakes i en vackert gul och smakrik marmelad som jag tror kan passa perfekt till toasten eller till ostskorpan.
Het äppelsinmarmelad
3 apelsiner
3 äpplen
3 dl syltsocker
1 krm chiliflakes
Skala och kärna ur äpplena.
Skär dem i små bitar och lägg i en kastrull.
Tvätta av apelsinerna nogrant.
Riv av det yttersta på apelsinskalet.
Var noga med att inte få med något vitt
då detta riskerar att göra marmeladen besk.
Filea ur apelsinerna
och dela dem i mindre bitar.
Lägg dem ner i kastrullen
och pressa ur saften från det sista från apelsinerna.
Lägg i chiliflakesen
och låt allt få koka tills dess att äppelbitarna är mjuka,
För den som vill ha mer traditionell marmelad
kan man mosa/mixa
men jag föredrar att ha bitar i.
Tillsätt sockret och låt koka i ca 5 minuter.
Låt marmeladen svalna och häll sedan upp i burkar.
Detta var inte det enda som de skrynkliga äpplena fick bidra med. Lilla Liten hade önskat sig pannkakor till frukost och pannkakor fick det därför bli.Vi hade dock brist på sylt (ja jag vet, det kan man inte tro någonsin händer hos oss..) och det fanns inte tid innan frukost att fixa någon ny så istället så choppade jag upp några äpplen och stekten dem i smör, sirap och kanel. Även om jag inte äter sånt nu så vet jag av erfarenhet att dessa små klyftor smakar himmelskt och riktigt lägger sig som balsam i själen efteråt.
Äppelklyftorna fick sedan tjänstgöra vi eftermiddagens fika (som jag inte heller åt..tyvärr). Jag hade en billig mjuk pepparkaka som ju var tänkt att fungera som muta till barnen för att vara i pulkabacken. Men Stora Liten åkte efter frukost till en kompis och Lilla Liten ville inte under ågra omständigheter ut i backen (med argumentet: -att då fryser jag så att fingrarna trillar av, vill du det maammma?!!) Så pepparkakan fick således bli lite fika hemmavid istället. Ett hett tips om ni råkar ha någon bit mjuk peppakaka, sockerkaka eller varför inte en vetelängd som börjar bli torr eller helt enkelt känns trist är att steka den i stekpannan i lite smör. Servera med en klick grädde, vaniljsås eller grekisk yogurt. Om ni har som vi hade lite stekta äpplen eller varför inte lite goda bär så släng in det med. Vips så har den torra kakan förvandlats till en förstklassig dessert.
Eftersom jag försöker undvika socker så åt jag ju inte allt detta men jag tog istället en len gräddlatte med kardemumma och vanilj. Och jag lovar att det var väldigt gott det med.
Jag vet att ni kan tycka att jag är crazy som bakar och fixar när jag inte äter själv men jag har kommit fram till att skapandet är en stor del av tjusningen (även om jag även gillar ätandet)
Åh vad fint det är att få vara lediga alla tillsammans.
Jag vet att jag ganska ofta förbannar makens jobb och framförallt hans schema men eftersom vi träffas så lite så tycker jag att det gjort att vi tar vara på tiden de dagar när vi väl kan vara alla tillsammans mycket bättre. Dagar som dessa så njuter jag så. Pannkaksfrukost, en slumrande stund framför Downtown abbey (min andra familj...) och middag med tända ljus och snöflingorna dansandes sin tysta dans utanför fönstret. Inget komplicerat eller avancerat men ljuva och fina i all enkelhet
Och det viktigaste, allt detta tillsammans.
Det enklaste i livet kan vara lycka om man bara ser till att göra det med rätt personer.
Imorgon ska vi tillbaka till jobbet, skola och dagis. Visserligen bara för en dag men det känns att julledigheten börjar tunnas ut och att snart kommer januarivardagen att ta vid. Strax är alla tomtar nogrannt nerpackade, julgranen utdansad och adventsljusstakarna undanlagda. Jag hoppas att jag ska klara hålla mysflaggan i topp när fönstrerna ekar tomma och de grå skyarna lägger sig som ett täcke över oss. Dagen har som ni märkt bestått av flera mysiga inslag och jag känner att mina två utmaningar är med råge avklarade för denna gången
Men jag är faktiskt lite nervös över hur det ska gå för Lilla Liten imorgon. Han ska inte till sitt vanliga dagis utan till ett uppsamlingsförskola. Han har hela dagen med darrande läpp och sorgtyngda ögon gjort det klart för oss att han inte längtar efter detta.
Usch det påminner mig om när jag var tvungen att lämna Stora Liten på samma uppsamlingsförskola under jul för några år sedan när han bara var 2 år gammal. Han hatade det, minst sagt. Han hade hängt någon stackars fröken i kjolen hela dagen och hon hade inte ens fått gå på toaletten själv utan han hade gråtit så och fått följa med in. Jag minns fortfarande att jag när jag kom in genom dörren hörde honom gråtandes i ett annat rum säga att han ville ha sin mamma. Mammahjärtat brast. Det kan jag säga. Så det är med stora dubier som jag låter Lilla Liten bli lämnad där imorgon. Det är hans pappa som ska lämna honom och jag kommer få hålla fingrarna i styr för att inte telefonledes trakassera personalen under dagen för att höra hur han har det.
Han är ju tack och lov dubbelt så gammal som Stora Liten var så det kanske kommer gå bättre när han väl är där.Jag har försökt peppa honom med att locka med alla fina nya leksaker som finns, med att de har en fantastisk utegård och att han kan få åka buss hem nör jag hämtar. Men inget av detta lockade nämnvärt. Däremot så insåg han möjligheten att busa med okända fröknar och då tändes det en gnista i ögonvrån. Jag skiter i vilket om det bara innebär att han inte spenderar dagen med att gråtandes följa någon stackars fröken in på toaletten.
Nu är det dags att gå till sängs.
Ta hand om er/Fru Marmelad
