Lilla Litens feber tog ett nytt varv.

På söndagskvällen så steg den upp till 40 grader igen så det var bara att konstatera att återgången till jobb fick vänta några dagar.

Igår låg han som en blöt liten fläck i soffan och sov hela dagen medan febern lekte jojjo ihop med alvedonet.

Idag har han tack och lov varit feberfri och underhållit mig med sina lekar hela dagen. Bägge ungarna ser dock ut som vandrade pinnar och det syns att de varit rejält sjuka. 

 

I morgon så ska jag ialla fall gå tillbaka. Vi ska iväg på planeringsdagar med övernattning och det tänker jag inte missa. 

Åh jag älskar planeringsdagar. Att få släppa vardagsgörat och gå upp en nivå och fokusera på mål, visioner och metoder. Sen är det väldigt trevligt att få umgås lite mer med arbetskamraterna än bara över snabba matlådeluncher och snabba kaffepauser.

 

Efter operationen så känns det som dagarna mest handlat om att komma igenom dem. Jag har varken orkat eller haft behov av vardagspeppen på ett sätt. Det har handlat om att komma vidare, att återhämta sig och all kraft som funnits över har gått åt att vara Supermamma. 

Ni får stå ut med det ett tag till.

Snart kommer bloggen flöda över alla möjliga tips och tokiga historier..I promise...

 

Vintern har kommit åter precis som jag förutspådde att den skulle göra.

Idag så har solen strålat från himlen men Lilla Liten och jag har faktiskt mest försökt att hitta sätt att undvika den. Strålarna letade sig nämligen in överalllt i huset och störde våra försök att titta på film. Vi har skira panelgardiner i vardagsrummet, supperfina men patetiska när det kommer till att hålla solen borta. Jag har därför klättrat, hängt upp lakan och råkat spilla ut glas vatten som stod i väggen. Sen när väl vattnet var borttorkat och vi skulle njuta av vår film så ramlade naturligtvis lakandet ner. Så jag fick klättra igen.

 

För att stävja vintern lite så fortsätter jag med att överösa huset med tuplanbuketter i varenda vas jag kan hitta.