Om Stora Liten vaknade med lite feber igår så vaknade han med myyyyycket feber idag.

39,8. Nästan 40 grader...aaaaaargh!

Fick fejka ett litet leende för att inte se panikartad ut medan jag febrilt letade fram febernedsättande.

Stora Liten tar vanligtvis inte panikartad mamma särskilt bra....och med nästan 40 graders feber så misstänker jag att hans reaktion skulle bli aningens värre.

Så jag fortsatte och le medan jag svängde fram alvedon, lite dricka och en kall handduk att badda lilla stekheta hjässan med.

Och jag lyckades...ingen panik som sipprade ut och ingen panik hos Stora Liten.

Febern gick ner och Supermamman kunde pusta ut en liten stund.

 

Idag så hade jag ett intressant och en aningens ovanligt möte. På väg in till stan medan jag väntade på tåget så kom en dam i ca 70-års åldern fram och kommenterade min röda kappa. Inte just detta var ovanligt för jag får mycket komplimanger för den här kappan (tack emmydesign).

Hon frågade om jag sytt den själv och jag bara skrattade för tanken att jag skulle ha sytt kappan är lika trolig som att jag skulle ha byggt tåget själv... (är hopplös med nål och tråd...fråga min högstadielärare i syslöjd som tyckte jag kunde byta över till träslöjd i förtid för att jag ändå inte skulle kunna lära mig något)

Hur som helst så så såg jag att hon hade något platt föremål hängandes över axeln, något som såg ut som en tvättbräda med någon form av cymbal ditsatt. Och jag tänkte att om hon kunde fråga om min kappa så kunde jag ju visa intresse för hennes grej.

Det visade sig vara en tvättbräda som hon hade som instrument. Japp denna damen spelade tvättbräda i ett jazzband. 

Och det roliga var att hon bara två år tidigare börjat med detta. Hon hade överhuvdtaget aldrig spelat något intrument men nu på ålderns höst så hade hon av en slump på en jazzfestival fått chansen att förärva en tvättbräda och börjat på egen hand spela.

Nu gick hon en kurs och spelade samtidigt i ett källarband. Och det var dit hon var på väg. Hon skulle inte komma hem förrän efter midnatt berättade hon. 

Detta är en bra lärdom till alla därute med ålderkris. Som tänker att livet är på väg att ta slut vid t.ex. 40.

Nix pix...säger jag. Det gäller bara att hitta sitt livs tvättbräda, skruva fast en cymbal och spela. Livet är i ständig förändring och utveckling om man vågar se det.

 

Appropå utveckling så testade maken på att göra ett nytt semmelrecept. För ingen har väl missat att det är Fettisdagen idag?!

Jag ska erkänna att jag inte är ett enormt stort fan av detta bakverk men en semla brukar jag äta varje år. Oftast en av min svärmors för de är faktiskt bland de godaste.

Hon är ju som jag nämnt tidigare helt otrolig på att göra bullar.

Och äpplet faller inte långt från trädet för makens prestation i år var helt enastående.

Han hade hittat ett recept på nätet på semmelbaguette.

Låter helt crazy men nya semmelrecept låter ju ofta lite utflippade (semlewrap, semlepizza och semmelkladdkaka)

Och jag vet inte om han kommit på det själv eller om det stod i receptet men han fyllde halva med traditionell fyllning (mandelmassa och grädde) och hälften med nutella och grädde.

Nu låter det ännu mer crazy jag vet men ärligt. Denna längd av saftig och fluffigt vetebröd, perfekt vispad grädde och precis lagom fylld med mandelamassa och nutella var helt klart och utan tvekan den godast semlan jag ätit.

Lilla liten hade hjälpt till och både han och maken var väldigt stolta (med rätta) när semmelbaguetten var klar.

 

 

 Japp det ar allt för mig idag.

Håll tummarna att Stora Liten feber gett med sig och att den inte heller hoppat över till Lilla Liten...

 

ha det fint därute/ Fru Marmelad